onsdag 21 april 2010

Spaning

Jag har noterat ett mönster i dagens moderna ekonomi.

Det är så bråttom att få ut produkterna att företagen inte hinner fixa alla buggar så de slänger ut produkten halvfärdig och kommer med en uppgradering senare. Ofta finns det en första uppgradering att tanka hem redan innan man öppnat paketet. Ibland kommer det ytterligare en uppgradering senare. Mer och mer ofta har jag märkt att företagen struntar i nästa uppgradering och istället lanserar en nyare, inte heller färdig, produkt.

Jag har mobiltelefon genom mitt arbete. Det är ett sätt för företaget att se till att de kan nå mig när det behövs. Ganska nyligen fick jag en ny telefon. Den var utrustad med operativsystemet Android 1.5 vilket redan då var gammalt. Det fanns en inofficiell version av 1.6 att ladda hem och det gick rykten om att version 2.0 var på gång. Efter ett tag släppte Google version 2.1 av Android. Då beslutade HTC att gå direkt till 2.1 med min modell av telefon. Under tiden hade HTC hunnit släppa några nya modeller. Version 2.1 skulle komma runt jul. Ju närmre jul vi kom desto mer var slutet av januari den tidpunkt då 2.1 skulle komma. I januari hette det februari och i februari var det frågan om mars. Sedan fick vi ett exakt datum; Den 2 april skulle den komma. Den 3 april hade inget hänt och då visade det sig att det var den interna leveransen som skulle vara då. Den skulle skeppas till kunderna två veckor senare. Den 17 april hade det fortfarande inte hänt något och nu har jag slutat tro på dem. Det var antagligen hit de ville komma från början. Jag vill inte längre ha version 2.1. Jag vill inte längre ha en Hero heller, för den delen. Nu finns Desire som är mycket snabbare, läckrare och utrustad med 2.1 från början. Men den kommer inte att uppdateras den heller.

Visst är jag bortskämd. Visst är det ett rejält ilands-problem. Men det här är ett mönster jag upplevt på fler ställen. Min förra mobil var en SonyEricsson som varje månad snällt frågade mig om den skulle söka efter uppdateringar. Den hittade aldrig några. Till slut stängde jag av funktionen. För även om det bara tog 10 sekunder en gång i månaden blev det tjatigt.


Vi köpte en ny bil för några år sedan. Det var lite knack med en del av elektroniken, men det skulle fixa sig i nästa programuppdatering. Det fnular fortfarande, tre år senare. Inte tusan har de fixat det. Så länge bilen rullar har de inget intresse av att hålla mig med finesser.

Dagens affärsmodeller lurar oss allt djupare in i slit-och-släng-beteendet. Vi finner oss i att saker och ting inte fungerar för de kommer att bli uppdaterade. Men vi vet att de inte blir uppdaterade. Men det gör inget, för vi köper ändå snart en ny.

På något sätt längtar jag tillbaka till den tid när man kunde köpa saker med kvalitet. De kostade mer och de höll bättre. Då var det ordning.

Det var bättre förr.

lördag 27 februari 2010

Det tror tusan det...

I dagens DN finns en notis om att reklamradion tappar de unga till Spotify. Personligen är jag förvånad över att reklamradion har levt kvar så här länge. Jag klarar av att lyssna ungefär tio minuter på reklamfinansierad radio innan jag får krupp eller rabies*. Mellansnacket är för det mesta längre än låtarna. Innehållet i deras prat handlar, enligt min uppfattning, mer om vad de ska göra ikväll än vad som har hänt i världen. Reklamen är töntig, fånig, upprepande, tråkig och i många fall diskriminerande på ett sätt eller annat. Att företagen över huvud taget vill befatta sig med detta övergår mitt förstånd. Radion måste ha grymt bra försäljare, eller så finns det en gren av humor eller självdistans som hela folket fattar, utom jag.

Så, varför vill jag lyssna på reklamradion då? Jo, de spelar trevlig musik. Ibland vill jag lyssna på trevlig musik och då är det sport i Sveriges kanaler, utom P1 som spelar en Norén-pjäs och P2 som bölar Bartok. Enda enkla alternativet är popkanalerna. Jag står ut en stund.

Men så kommer Spotify. Man kan prenumerera på färdiga kanaler med musik i just den stil som passar mig. Nja, det finns förstås ingen a cappella-kanal, eller en som bara spelar Blümchen och Within Temptation. Men ändå. Finns det ingen kanal så kan jag söka fram det mesta för hand och skapa mig en rejäl spellista. Det tar inte många minuter att snickra ihop en spellista som räcker resten av dygnet. Alla artister finns förstås inte, men å andra sidan har jag ytterst få möjligheter att välja artist alls hos Mix Megafon.

En annan fantastiskt trevlig funktion hos Spotify är att jag kan dela med mig av mina spellistor. Sitter jag en kväll och har tråkigt så kan jag flänga iväg en fråga på Facebook eller Twitter om någon kan förse mig med en trevlig lista med peppmusik. Det brukar inte ta många minuter innan jag får svar. Det bästa är att programmet sparar spellistan åt mig så nästa gång finns den redan på plats. Oavsett var jag öppnar Spotify. Det är nästan som om någon har tänkt.

Nackdelen med Spotify då? Ja, jag måste ju ha nätuppkoppling. Men å andra sidan måste jag ha en radio för att lyssna på Roxter. Spotify kommer i två smaker, reklamfinansierad och betald. Antingen pyntar jag en summa** eller så får jag lyssna på reklam... igen. Fördelen med spotifyreklamen är att den mest handlar om att köpa premiumkonto hos Spotify. Nackdelen är att inte heller den är speciellt ombytlig. När man har hört samma reklam fyra gånger så är man rätt less på den. Men aldrig så less att man slår på reklamradion. Hittills inte så less att jag betalar motsvarande en ny CD i månaden som jag därefter slänger i sjön. Kalla mig snål om du vill. För mig är det en principfråga. Får jag lyssna på flyktig musik gratis i radion, ska jag lyssna på flyktig musik gratis i datorn. Om jag betalar, vill jag kunna spara (och återanvända) det jag har köpt. Och jag betalar gärna.




*) Krupp eller rabies får i det här fallet föreställa ett odefinierat orostillstånd i hela kroppen.
**) Som är fånigt hög med tanke på att jag inte sedan äger rätten att flytta musiken till vilket medium jag så önskar.

lördag 23 januari 2010

Dubbelmoral

Vänder kappan efter vinden,
visar fram den andra kinden.
För de sluga är de smidigt
att ormens skinn är ömsesidigt.

lördag 26 december 2009

Bokcirkel i Google Wave

Jag försökte gå med i en bokcirkel på nya vågen (Google Wave).

Google Wave är ett försök från ett stort företag att omdefiniera hur vi ser på e-post och diskussionsforum. Det är än så länge ett beta-försök i gigantisk skala, precis som detta företag brukar göra. Än så länge är jag inte särdeles imponerad.

Några bokentusiaster satte sig för att hålla en bokcirkel i detta forum. Jag hängde på. Det kunde ju vara roligt eller intressant. Det fungerade inte riktigt som jag hade tänkt mig.

För det första är den här vågmaskinen inte helt färdig än. För det andra har det inte vuxit upp något informellt regelverk över hur man bör uppföra sig i sådana miljöer. Det går att skriva lite här och var och det är inte alltid lätt att skriva på rätt ställe eller se alla ändringar som blivit tillförda sedan förra gången man var på besök.

Två böcker i olika stil blev utvalda och det ena av förlagen var så storstilade att de gick med på att sponsra bokcirkeln med boken i fråga. Dessvärre lyckades jag landa under någon stol någonstans så boken kom aldrig fram till mig. Eftersom jag inte ville köpa en bok som jag eventuellt skulle få någon dag senare beslutade jag mig för att vänta. Nu har det gått så lång tid att jag anser att boken aldrig kommer att komma. Därför kommer jag nu att ordna med boken åt mig själv, på egen hand.

Blev det någon diskussion på vågen då? Näe, inte att tala om.

Jag föredrar nog bokcirklar med riktiga människor, med te och kakor och riktigt prat. Vi är nog inte mogna att ta tag i korta snuttar av recensioner på ett sådant sätt att det uppstår diskussion på nätet. Missförstå mig inte, det var många som skrev fantastiska inlägg om vad de tyckt om boken. Men det blev mer av totalrecension än diskussion enligt min mening. Det var inte alls vad jag var ute efter. Eftersom jag inte fick tummen ur och ens gick till biblioteket för att låna böckerna och därmed inte läst dem och följaktligen inte varit med i diskussionsarbetet har jag inte på något sätt själv bidragit med att ta pratet till den nivå jag önskat. Så jag ska väl inte klaga.

Nu lägger jag mig på stranden och läser en bok. Andra får hoppa på nästa våg. Det lär komma fler.

torsdag 24 december 2009

Det här med julmat...

Åh, vi måste ha riktig julmat!

Vad är riktig julmat, då? Jo, samma sak vi äter till påsk och till midsommar.

Mja, kanske med något undantag. Vi slipper ägg, jordgubbar och urkokt vattnig nypotatis. I gengäld dras vi med urkokt och vattnig lutfisk samt kall och kletig tomtegröt.

Kom igen, Sverige. Det är inte tradition. Vi har fastnat i samma (h)julspår och står och slirar.

Men dans runt granen då!?! Små grodorna, jungfrun hon går i ringen, ritsch-ratsch, vi äro musikanter och alla andra midsommarlåtar. De kan vi väl inte vara utan? Varför sjunger vi inte samma låtar till påsk?

Och nu kommer Halloween med stormsteg också. De kommersiella makterna vill föra på oss ytterligare en usa-förvanskad tradition med måsten och tillbehör. Så bra, det fattades ändå en rejäl högtid på hösten. Ni får hålla med om att det är synd att vi inte har minst något att fira mellan midsommar och midvinter. Och då kan vi se till att klä ut oss ordentligt, för det är nytänkande. Det gör vi ju tillexempel inte till påsk. Vi kan ha på oss röda kläder och ta på ett stort vitt skägg så att ingen känner igen oss.

Eftersom allt ändå går i kommersens fotspår kan vi väl, på samma sätt som företagen, dela in året i kvartal. Vi avslutar med att köpa slut på alla pengarna så att vi överskrider budgeten, annars får vi ju inga nya pengar till nästa år!!!

God Q4 på er alla!

tisdag 22 december 2009

Nämen titta!

Jag hittade en blogg.

Om man skulle skriva nåt i den.


Jag har läst lite böcker som jag inte hunnit blogga om.
Mycket roligt för mig, men lite roligt för böckerna som inte fått den uppmärksamhet de förtjänat. Därför tänkte jag iallafall lista upp dem här.

Var var jag sist?

I juli hade jag läst ut Bröderna Lejonhjärta. Sedan dess har jag läst (i någon ordning):

25: Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger
26: Östermalmsmorden - Lars Bill Lundholm
27: Svart Stig - Åsa Larsson
28: Vargbröder - Michelle Paver
29: Vargbröder II, Havets fångar - MP
30: Vargbröder III, Demonernas port - MP
31: Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
32: Hjärtdjur - Herta Müller
33: På väg - Jack Kerouac
34: Vägen - Cormac McCarthy
35: Dö och låta leva - Emma Söderhjelm och Olle Sahlberg
36: Trollkarlen från Övärlden - Ursula K LeGuin
37: Slumpens bok - Åsa Lind
38: Tam, tiggarpojken (4 delar) - Jo Salmson


Av dessa böcker vill jag särskilt slå ett slag för Tidsresenärens hustru, Svart stig, Slumpens bok och Om jag kunde drömma. De andra böckerna är också bra men de jag nyss nämnde har berört mig mer.

Om jag orkar eller hinner ska jag recensera någon av böckerna också.

måndag 21 december 2009

Knäcka käcka nötter

Den här veckan går barnen två dagar i skolan. Det närmar sig jul. Det är bara tre dagar kvar. De är spralliga och förväntansfulla. Det är inte så lätt att koncentrera sig. Det blir inte mycket lärt i skolan den här veckan. Barnen hade nog mått bättre av att ha sluppit de här två dagarna.

Första veckan i januari kommer barnen att gå torsdag och fredag i skolan. Ytterligare en vecka med bara två dagar i skolan. Jag är tämligen övertygad om att inte mycket kommer att läras ut de dagarna heller. Det hade varit bättre om de två dagarna den här veckan hade tagits ut i januari. Då hade det iallafall blivit en fyradagarsvecka.

Man kan undra vad det är för en saftskalle som bestämt det här. Om jag vetat hade jag troligen gått fram och vridit om näsan på honom. Åk hem till Småland igen!

tisdag 17 november 2009

Det är mycket nu...

... så mycket att jag inte hinner vare sig fota eller blogga.

Jag tycker inte om det alls.

måndag 2 november 2009

Deckarhusets "hur många har du läst?"

Deckarhuset har en lista på deckare. Jag antar att de tycker att man ska ha läst dem. Jag tycker emellertid att listan är missvisande. Det finns många titlar av samma författare men ändå saknas många författare jag tycker att man borde ha läst. Stieg Trenter hittar jag exempelvis inte i listan...  Hmm, just nu hittar jag inte det där blinkande strecket som talar om var jag skriver heller. Jag märker bara att bokstäverna dyker upp där de ska.


I listan nedan har jag fetmarkerat de böcker jag läst och kursivmarkerat de böcker som ligger i högen med olästa böcker jag redan har hemma.


Hur många av dessa har du läst?
  1. Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson
  2. Flickan som lekte med elden – Stieg Larsson
  3. Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson
  4. Sprängaren – Liza Marklund
  5. Nobels testamente – Liza Marklund
  6. En plats i solen – Liza Marklund
  7. Coq Rouge – Jan Guillou
  8. Fiendens fiende – Jan Guillou
  9. Madame Terror – Jan Guillou
  10. Isprinsessan – Camillia Läckberg
  11. Tyskungen – Camilla Läckberg
  12. Sjöjungfrun – Camilla Läckberg
  13. Mördare utan ansikte – Henning Mankell
  14. Hundarna i Riga – Henning Mankell
  15. Kinesen – Henning Mankell
  16. Skuld – Karin Alvtegen
  17. Saknad – Karin Alvtegen
  18. Svek – Karin Alvtegen
  19. Det grovmaskiga nätet – Håkan Nesser
  20. Fallet G – Håkan Nesser
  21. Människa utan hund – Håkan Nesser
  22. Den döende dandyn – Mari Jungstedt
  23. Den mörka ängeln – Mari Jungstedt
  24. Den dubbla tystnaden – Mari Jungstedt
  25. Gråt i mörker – Björn Hellberg
  26. Pojken som inte ljög – Björn Hellberg
  27. Nattvandraren – Björn Hellberg
  28. Solstorm – Åsa Larsson
  29. Det blod som spillts – Åsa Larsson
  30. Svart stig – Åsa Larsson
  31. Statsrådet och döden – Bo Balderson
  32. Mord, herr talman – Bo Balderson
  33. Statsrådet klarar krisen – Bo Balderson
  34. Stum sitter guden – Anna Jansson
  35. Alla de stillsamma döda – Anna Jansson
  36. Må döden sova – Anna Jansson
  37. Faller fritt som i en dröm – Leif GW Persson
  38. Linda – som i Lindamordet – Leif GW Persson
  39. Den som dödar draken – Leif GW Persson
  40. God natt min älskade – Inger Frimansson
  41. Skuggan i vattnet – Inger Frimansson
  42. Mörkerspår – Inger Frimansson
  43. Midvinterblod – Mons Kallentoft
  44. Höstoffer – Mons Kallentoft
  45. Sommardöden – Mons Kallentoft
  46. Tunnare än blod – Åsa Nilsonne
  47. I det tysta – Åsa Nilsonne
  48. Ett liv att dö för – Åsa Nilsonne
  49. Nattfåk – Johan Theorin
  50. Gud som haver – Ingrid Elfberg
0 poäng: Du måste har surfat in på fel sida av misstag
1-5 poäng: Bott stora delar av ditt liv utomlands?
6-10 poäng: Godkänt
11-20 poäng: Väl godkänt!
21-30 poäng: Mycket väl godkänt!
31-48 poäng: Helt otroligt bra!
49-50 poäng: WOW!


16 poäng. Inte illa.  Det blir säkert mer så småningom. Ah, nu kom strecket tillbaka. Lagom till avslut. :)

Kindle till Sverige men inte till mig.

Nätbokhandeln Amazon har tillverkat en ebok-läsare som heter Kindle. Den har funnits ett tag, men bara i USA. För ett par veckor sedan lanserades den i fler delar av världen, bland annat Sverige.

Amazon har valt att ladda böcker mellan läsaren och affären via telefon, ett inbyggt 3G-modem gör att du kan tanka hem böcker från nästan var som helst i hela världen, så länge du har mobiltäckning. Det är smart tänkt. Det gör också att Amazon kan suga pengar från kontot direkt och på så sätt garanterat få betalt. Men samtidigt har de effektivt låst läsaren från alla andra sätt att föra över textmaterial.

Att det dessutom bara finns böcker på engelska drar ner betyget ännu ett snäpp. Nu är vi på minus.

Ingen Kindle för mig.


Min ebokläsare ska ha WiFi så att jag kan surfa hem vilket dokument som helst. Dessutom vill jag kunna tanka med USB-snöre utan att någon bokhandlare behöver veta vad jag har på läsaren. Läsaren ska dessutom glatt och villigt svälja de flesta vanliga e-text-formaten, annars får det vara.

Just nu är det, så vitt jag vet, bara bärbara datorer som kvalificerar in. Fast de är tunga och har inga vänliga blädderknappar. Å andra sidan har de andra knappar som mer än väl väger upp för saknaden av blädderknappar.

Bokhandlaren Barnes & Noble släpper snart ebok-läsaren nook. Det ska bli  intressant att se vad den klarar av.

Att pirata eller inte?

OK. Ett företag, låt oss kalla det MS, tillverkar ett operativsystem. De tar hutlöst betalt för det så stackare i andra länder tvingas i desperation att piratkopiera mjukvaran. MS svarar med att införa ett verifikationssystem så att endast godkända OS får uppgraderas. Därmed täpps inte säkerhetshål i fattigare länder och de drabbas av virus.
 
Så, genom girighet och trångsynthet har kapitalgiriga MS sabbat för hela världen genom att indirekt aktivt se till att över 7 miljoner datorer fått Conficker (egentligen en mask).
 
Tack MS...
 
INTE!

lördag 5 september 2009

Jag hade en dröm

I natt hade jag en märklig dröm.

Jag drömde att jag kunde teleportera mig själv vart som helst. Jag provade lite hit och lite dit. Efter ett tag kom jag på att jag kunde teleportera mig till ISS också. Där fick jag på mig en rymddräkt och sedan, med rymddräkten, teleporterade jag mig till Mars. När jag väl var där gick jag fram till explorer-rovern Spirit och vinkade och visade en skylt med texten:

It's a small step for man - but a lång näsa för amerikanerna.

I drömmen är jag både smart och klurig.