fredag 16 mars 2007

Mina inspirerande källor till bloggvärlden

Det är framförallt två personer som bidragit till att även jag finns på nätet som bloggare nu.

Den första är Hans Persson som bloggar i Du är vad du läser där han skriver ner vad han funderar över baserat på vad han läst. Det här är en kille som läser mycket. Han har satt upp ett mål att läsa 100 böcker i år. Det är ruskigt ambitiöst baserat på min läskultur, men inte minst imponerande om han klarar det, vilket jag inte betvivlar för en sekund. Det inspirerade mig att sätta upp ett liknande, men för mig mer realistiskt, mål. Jag ska läsa 10 böcker. En i månaden. Det ska väl inte vara omöjligt?

Min andra inspirationskälla är Susanne Möller som bloggar om datorspel i DN. Hon är fantastisk på flera olika sätt. För det första är hon, som tjej, en färgstark klick i en annars rätt hårt nischad värld för pojkar bland pojkar. För det andra är hon en stark förespråkare för att klassa datorspel och -spelande som kultur. Hon, hennes blogg och DN:s kultur-spel-redaktion har blivit välförtjänt erkända spelare (sic!) på den svenska spelscenen. Kör hårt Susanne!

1 kommentar:

Hans Persson sa...

Det finns få saker som kan vara så motiverande som en tidsgräns. Åtminstone om man har valt att sätta dit den själv. När jag studerade och hade tentor hängande över mig fungerade det inte alls med en tidsgräns (men det blev väl städat), men nu fungerar det bättre.

Just nu har jag en bok liggande som jag ska vara med och diskutera i en bokcirkel framöver. Jag behöver läsa 30 sidor om dagen för att hinna klart tills det är dags, och när jag vet det så är det rätt lätt att ta sig samman och läsa dem. Boken är absolut inte dålig, men den kräver en viss ansträngning att komma in i, så om jag inte hade en tidpunkt när jag var tvungen att vara klar med den skulle den antagligen bli liggande ett tag mellan läsningarna.

Jag är ingen stor datorspelare (men gärna brädspel!), men jag tror att jag läst en del av hennes recensioner liksom andra i DN. Jag tycker att det är spännande att det numer finns recensioner av datorspel i DN alls. För bara några år sedan hade det varit otänkbart. Häromsistens recenserade Peter Englund (akademiledamot, minsann!) något historiskt krigsspel där. Tänk om någon skulle ha berättat det för mig när jag spelade mina första datorspel i början av 1980-talet...