tisdag 29 maj 2007

Doping

Så var det dags för cykel igen. Giro d'Italia är i full gång. Och dopingcirkusen är i full gång. Det slår liksom aldrig fel. Men så är cykel en sport som skjuter sig i foten bara för att få finnas till. Jag menar i vilken annan sport pumpar man ut sig så totalt att man måste få massage och dropp på kvällen för att över huvudtaget komma upp ur sängen dan därpå?

Man ser sällan vasaloppsåkare som åker Vasaloppet 20 gånger i rad, eller maratonlöpare som går upp ens dagen efter och försöker göra ett maraton till. Men med en cykel kan man suga ur sig totalt uppför ett berg för att sedan sätta sig i sadeln igen dan därpå och trampa 20 mil till.

Inte undra på att de dopar sig för att orka med. Speciellt kring slutet av 90-talet när det var förbjudet med EPO, men inte fanns något sätt att kliniskt fastställa om någon tagit preparatet eller inte. Det är som om man skulle låta bli att ha tentavakter på högskoleproven eller ta bort alla trafikpoliser och hastighetskameror. Ni får inte fuska. Vi kollar er inte, men ajjabajja!

De skyller på att de dopade sig för att alla andra gjorde det. Moraliskt så det förslår. Alla fuskar. Det ser man ju på närmsta gräsmatta. Finns det en grusad gång så är det ändå en stig tvärs över gräsmattan för att alla genar. De spar 187 centimeter på sin promenad från parkeringen till dörren på jobbet. Inte ens två meter. Ändå genar man. Människan är av naturen lat, eller har iallafall fått någon form av optimeringssinne genom evolutionen. Kommer det dessutom in pengar i spelet, som det ofta gör i sport, så finns det ändå mer sug efter att fuska.

Jahaja, är du så hjälmra bra själv då? Nä, såklart inte. Jag fuskar jag också. Kör för fort ibland när ingen ser, petar näsan i smyg och ser på C.S.I. hela kvällarna istället för att diska och städa huset. Jag är inte ett dugg bättre, men det här är min gnällspalt så jag får tycka att det är dåligt att fuska hur mycket jag vill. Jag kommer ändå att sätta mig och titta på både Girot, Touren och Vueltan och imponeras över hur de orkar ta sig runt. Fast jag är nog ändå mest imponerad av Roberto Vacchi som orkar prata oss igenom varje dag med cykel med en sådan energi att jag blir trött hemma i soffan. Tack, både Roberto och Adam, för att ni outtröttligen matar oss med fakta om både deltagarna, deras familjer, hela cykelhisrorien, landskapet och alla dopingskandaler. Tack även till den som uppfann så att man kan spela in cykel på datorn och se det på kvällen när man kommer hem från jobbet.

Nu ska jag se dagens giroetapp och sedan gårdagens MacGyver.

Inga kommentarer: