tisdag 29 maj 2007

En hjälte har gått ur tiden

Lundaprofilen och fysikprofessorn Hans-Uno Bengtsson har avlidit. Han var ett föredöme för alla, inte minst mig. Jag träffade honom några gånger men aldrig så nära att jag fick prata med honom.

Han sommarpratade i radion den 9 juli 1999 och jag lyssnade. Han pratade om att han hade kommit ut från universitetet och till studenternas oförställda (skade)glädje blivit påbajsad av en fågel. Blev han nedstämd av detta? Nix. Han började fundera på sannolikheten att detta skulle hända och kom fram till att det var sannolikt att man faktiskt skulle få en klutt i huvudet ungefär vart trettionde år. Just då var han runt 30 så han tyckte att det borde stämma. Istället för att gräva ned sig i olyckan såg han det positiva i att nu borde han iallafall klara sig fram till 60-årsdagen innan det var dags igen.

Nu gjorde han dessvärre inte det. Vid 54 års ålder kom cancer och lurade honom på nöjet att träffas av nästa fågel. Dessvärre lurades även jag på att få träffa honom, något som jag sett fram emot att få göra en dag. För jag blev besudlad av en fågel straxt efter att ha hört sommarprogrammet och log eftersom även jag hade passerat 30 vid tillfället. Jag sände istället en tacksamhetens tanke till min guru i fysik (och sedemera även sannolikhetslära). Några år senare fick jag ytterligare två avträden placerade i nacken och bestämde mig då för att ta upp detta med Hans-Uno och klaga. Men idag fick jag reda på att jag inte fick chansen. Därför skriver jag idag i min svart-vita dagbok att glädjen du skänkt mig kommer att finnas kvar i mitt hjärta till den dag då vi åter ses i Nangiala eller vid den milde faderns eviga kapitel och jag åter får chansen att ta upp problemet med dig. Vi ses!

Inga kommentarer: