söndag 16 december 2007

Phew

En festivitet är avklarad. Idag har jag varit komatrött hela dagen.

Det började i torsdags. Ja, egentligen började det redan långt innan dess, men allvaret tog ett mjukare järngrepp på oss i torsdags. Då började bakandet på riktigt. Vi gjorde första lagret i vår jelly och någon pajbotten. På fredagen gjorde vi resten av kakorna som inte var tvugna att tillverkas direkt på lördagmorgonen. Dessutom åkte vi till lokalen för att reka och ställa iordning bord och stolar.

På lördagen var vi uppe tidigt och fixade de sista detaljerna. Sedan packade vi bilen full och åkte till lokalen för att ställa iordning allt. Precis som väntat (vi är ihärdiga tidsoptimister) var vi en smula sena så gästerna hann anlända innan vi var klara. Men det var inte mycket mer än kaffet som skulle bryggas så vi förbehåller oss rätten att spydigt påstå att det var planerat så. :)

Vi fick en massa presenter av gästerna. Hur trevligt som helst. Jag var inte alls förberedd på detta så jag kände efteråt att jag stått där som en tappad haka och funderat på vad jag skulle säga. Jag var fortfarande rätt högt uppe i varv med planeringstankarna så jag fick nog inte fram något vettigt. Så om någon av gästerna läser det här så vill jag framföra mitt allra varmaste tack, dels för uppvaktningen, men mest för att ni ville komma till oss.

När gästerna började troppa av så vidtog lite diska av kopiösa mått. Tur att det fanns en industridiskmaskin där. Aproligt att köra den. Dumt nog satte jag den heta disken från maskinen på de lägre hyllorna på korgvagnen så att de kunde svalna. Ja, det i sig var väl kanske inte så dumt. Det dumma bestod i att jag ställde en korg med skitig disk ovanför och då droppade det klägg ner på den rena disken. Men då fick jag ju å andra sidan köra den koola diskmaskinen ett varv till.

När klockan slog 23 hade vi precis kommit hem med barn och en bil full av packning. Lagom mosiga. Jag kommer inte ihåg att jag nattade varken barnen eller mig själv. Men på något sätt vaknade jag iallafall på söndagen och då var det dags att drälla tillbaka till lokalen för att städa det sista. Det var inte så farligt mycket kvar. Vid tolvslaget var vi klara. Då var hela familjen rätt mosig också. Fast glada på ett sånt där fånigt självplågat sätt.

Tack igen, alla ni som ville leka fest med oss.

1 kommentar:

Åsa sa...

Tack själva, vi hade det också trevligt! :)