måndag 28 januari 2008

LEGO fyller 50

...eller egentligen är det den nuvarande formen av den vanliga legobiten som fyller 50. Företaget fanns redan något tiotal år före detta.

Google har uppmärksammat jubileet på sitt speciella vis, precis som de brukar göra när det är något speciellt.

Så som varande legofreak har jag naturligtvis byggt med lego idag, men eftersom jag varit strängt upptagen med mycket annat under dagen har det inte blivit mer än några få bitars sammanfogande som symbolisk gest. Man måste ju hedra fölsepölsebarnet.


Jag har fortfarande en oöppnad batmanbil (7784) att bygga ihop. Jag undrar när jag ska ta mig tid att sätta ihop den. Och i förrådet står en oöppnad 10030... Så många bitar, så lite... plats.

torsdag 24 januari 2008

Art for geeks

Den här sajten var otroligt rolig. Det är kända konstverk som blivit modifierade lite så att det ska bli roliga för geeks.

Humorn uppskattas mer om man är lite bevandrad i konstverken från början.

8. Bärnstenskikaren

Stora kudos till Philip Pullman för detta mästerverk. Philip skriver i efterordet till tredje delen att han stulit idéer från varenda bok han någonsin läst och det är väldigt uppmundrande för mig. Innan jag börjde läsa Guldkompassen så fick jag själv en vision av ett embryo till en idé som jag gått och funderat på och givit näring för att den skulle växa. Kanske kan trilogin om Guldkompassen någon gång ge min historia lite näring.

Jag har under läsandets gång känt av dessa likheter mellan den Mörka Materian och liknande böcker. Då tänker jag främst på Magician-serien av Raymond E. Feist och Spegelvärlden av Stephen R. Donaldson.

Jag imponeras av alla mycket stora filosofiska tankar bakom alla resonemang i böckerna. Att blanda vetenskap och religion och ställa skapelseberättelsen på tvärkant. Vad kom först, hönan eller hjulet? Likaså tankarna om vilka osynliga effekter en handling kan ha i en helt annan del av världen.

PP är dessutom duktig på att använda olika språk och knyta samman dem. Dessvärre tycker jag att den svenska översättningen är omständligt gjord. Vissa ord som ständigt återkommer har stört min läsrytm genom hela verket. Det är onödigt, tycker jag. Iallafall i en utgåva från 2007.

Jag tycker att Philip är otroligt duktig på att dölja det egentliga motivet genom att ge oändliga spridda ledtrådar här och där genom hela serien. Man får veta lite för mycket just då, men får sedan lite snålare med information så att när man sedan kommer fram till händelsen dit det leder blir man ändå glatt förvånad.

Nu ser jag fram emot att få se hur de klarar av att filmatisera alltihop. Detta måste jag även se på film. Men jag är ändå glad över att ha fått chansen att läsa böckerna först.

7. Den skarpa eggen

Skrev jag månne att det var svårt att slita sig ifrån Guldkompassen? Ja, det gjorde jag ju. Det var knappt 40 sekunder sen.

Det tog lite längre tid att läsa andra boken, men den var minst lika spännande och intrikat i sin historia. Jag försöker skaffa mig en bild av var det hela ska sluta, men Pullman dra iväg åt de mest skilda håll, men landar ändå i samma riktning som man trodde. Mästerligt skrivet.

Andra boken är om möjligt ännu mer en cliff hanger än den första. Se till att du har köpt (eller lånat) trean innan du läser de sista kapitlen i tvåan för du kommer att kasta dig över nästa bok med en gång. Fast nu har klockan passerat midnatt så jag ska försöka tvinga mig ner i sängen istället.

6. Guldkompassen

Philip Pullmans berättelse om Guldkompassen är väldigt spännande. Det är svårt att släppa boken ifrån sig. Det enda tråkiga är väl att den är en rejäl cliff hanger till nästa, och nästa...

En sak som förundrar mig är att inte påven vaknat än. Jag menar, det dröjde inte speciellt länge från att Dan Browns bok Da Vinci-koden blivit en bestseller till dess att bullorna kom flygande och både boken och herr Brun skulle bannlysas. Var är påven nu? Det här är minst lika mycket sammansvärjning och mystik, om än inlindat i en hel del fantasy och science fiction.

Nu ser jag fram emot att få se filmen. Fast jag kommer väl att krypa ur skinnet innan jag får se film två och tre, skulle jag tro.

måndag 21 januari 2008

En gammal favorit på nätet

Jag hittade den här gamla låten på nätet. Nu fick jag ju lust att se SoRB igen. Fast då blir man ju sittande med SodTT och SoKÅ också så jag får nog lugna mig till dess* jag har ett ledigt dygn.


*) eller sammandraget; tills

Det här går ju inte

Ni som följt min blogg de senaste veckorna vet att jag för några dagar sedan svor att jag skulle börja skriva mig, dig och sig med nysvensk stavning. Det funkar inte. Det är svårt att lära gamla hundar ryggmärgstransplantationer. Och det är en sådan jag skulle behöva för jag hinner skriva hela stycket innan hjärnan märker att jag skrivit enligt den gamla hederliga stavningsreformen.

Jag återgår därmed, och härmed, till att stava reflexiva pronomen som jag alltid brukat.


Jag kommer emellertid envist att fortsätta skriva mejl, tejp, sajt och hajp. För det är hajpt.

...åtminstone ett par veckor till.

söndag 20 januari 2008

5. Historien om Gustav Vasa och hans söner

Historien om Sverige av Herman Lindqvist.

Del 2: Historien om Gustav Vasa och hans söner (och döttrar)

Slutet av Hermans historia del 1 var så spännande och intressant att jag genast slängde mig på del 2 som handlar om, i stort sett, hela släkten Vasa.

Efter att ha läst boken funderar jag på om gamle I-Gurra egentligen var en speciellt sund man. Han verkade arg, tvär och bitter mest hela tiden. Han hade iochförsig tand- och ledvärk större delen av sitt liv och vem skulle inte bli bitter av det? Samtidigt ser man på hans söner och döttrar att de också var mer eller mindre galna till och från under sina levnadsdagar. Fascinerande öden.

Sen undrar man var i alla världen kom alla adelsmän ifrån? De nackas ju till både höger och vänster och mitt fram och snett bak åt sidan. Gärna en fem-sex stycken i taget. Det måste ju ha varit oerhört lönande att vara adelsman på den tiden om de tog så stora risker att vid minsta nyck från kungens sida bli avrättade mer eller mindre utan vettig orsak.

En annan sak som förbryllar mig är det ständiga rännandet från slott till slott över hela Sverige. De hade inga bilar ens knappt några ordentliga oxkärror att transportera sig med, ändå tycks de vara en här, en där inom endast några veckor. Jag har förstått av Hermans resonemang att största delen av de skatter som drogs in var in natura, så för att helt enkelt kunna nyttja allt kött och bröd innan det gick om intet, var de helt enkelt tvungna att flytta på sig.

På slutet av boken ägnar sig Herman nästan ett helt kapitel åt Gustav Vasas döttrar också. De var förvisso inte mer än taktiska spelbrickor i det europeiska maktspelet på den tiden, men med dagens jämställdhetsmått tycker man kanske att de skulle ha fått ta lite större plats.

Betyg: Magnetiskt tilldragande och ypperligt läsvärd.

4. Från islossning till kungarike

Historien om Sverige av Herman Lindqvist.

Del 1: Från islossning till kungarike.

Jag var inte speciellt intresserad av historia när jag var yngre. Historia, religion och sammhällskunskap var tre ämnen som enligt min ringa mening kunde fara och flyga bort från svenska grundskolan. Jag hade iochförsig ganska lätt för mig i skolan. Matten och fysiken var så logiska att de gick att förstå och därmed behövde jag inte plugga. SO-ämnena däremot var bara plugga och det funkade inte med min hjärna.

Nu när hjärnan mognat (eller flummat till sig) i mogen ålder har mitt intresse för dessa ämnen blossat upp och det var med viss iver jag satte tänderna (eller snarare händerna) i första boken i serien om Hermans historia.

Boken är mycket trevlig och relativt lättläst, om man bortser från att den då och då hoppar fram och tillbaka i tiden, ibland flera tusen år. Det är som att se en Quentin Tarantino-film och helt plötsligt inse att, vänta lite nu, det där händer ju innan det som hände nyss.

Trots detta är det en intressant och vetgirighetsväckande bok. Det är skrämmande att få reda på att svenskarna (vikingarna) var så dåliga på att skriva ner sin historia att den senare har fått luskas ut genom att läsa islänningarnas eddor och historier.

Det är också kul att se hur många kängor nynazister får som de troligen inte har en aning om. Om de visste det skulle Herman förmodligen få leta rätt på Salman Rushdie och gömma sig med honom.

På slutet, när historien om Gustav Vasa börjar dra ihop sig, börjar det bli riktigt intressant och då tar boken slut. Därför slängde jag mig ganska direkt över del 2.

Betyg: Klart läsvärd.

söndag 13 januari 2008

Solminuter

SMHI berättade att Växjö hade fått endast 24 minuter sol under december. I helgen var jag själv på besök i glasets Mekka. Vi kom dit vid tvåtiden på eftermiddagen och då hade de dagliga 40 sekundrarna sol tydligen passerat för vi såg varken skymten av någon sol eller något blått på himmelen.

I morse när vi satt och åt frukost sa vi till varandra att det iallafall såg lovande ut inför söndagens rundtur på stan. Några sekunde senare sprack det upp och en glad kronobergssol sken ner på oss... i stipulerade 40 sekunder och försvann sedan som genom ett trollspö. Resten av dagen gick vi i snålblåst och snålregn. Inte ens vettigt väder kan di bjusse på, smålänningon.

På tal om glas. Vi gjorde ett besök på smålands museum. Väldigt trevligt med glasutställning som täcker 400 år, allt från Gustavs (IV) glaspokal till moderna alster som virkade koftor i glasull. Det är lite tråkigt att jag inte fick fotografera där inne.

Utvandrarnas hus fick vänta den här gången. Vi gick istället ett varv runt Växjösjösjösjön. En trevlig promenad på en timma ungefär med stopp för fotografering och några enstaka goddag-goddag till förbipasserande kändisar.

fredag 11 januari 2008

Ny ryggsäck


Jag var i behov av en smidig reseväska och dessutom i behov av en ryggsäck att kunna scouta med. Idag ordnade jag detta genom att gå till Stadium och skaffa en Everest Flexible 75.


Den är toppmatad och kan montera både liggunderlag och sovsäck på utsidan. Dessutom har den rejält avbärarbälte och gott om plats för kameran.

tisdag 8 januari 2008

Om fildelning

Det stora fildelningsmålet i Linköpings tingsrätt avslutades på grund av att försvarets bevisning var för stark. Eller var det anfallet som var för svagt?

Många politiker* (och andra) tycker att illegal fildelning nästan har blivit något av en folklig rättighet eftersom det är så många som laddar hem upphovsrättsskyddad film och musik över nätet idag och nästan ingen följer lagstiftningen så är den verkningslös. Tänk om det var lika med fortkörning...

I Asien är piratkopiering en folksport. Där har det sålts kopior av allt sedan Hedenhös**. Där har artisterna insett att de inte kan stoppa kopierandet. Där säljer de istället det enda som piraterna inte kan kopiera, nämligen sej själva. Prostitution? Ja, kanske ur en synvinkel. Artisterna är helt enkelt tvungna att turnera och visa upp sej själva. Där funkar det. I Roskilde funkar det. Men luften verkar ha gått ur Hultsfred. Nu är det rockparty i Göteborg och Malmö som drar publik istället.

Argumentet mot illegal fildelning är att de som en gång skapat verket ska ha rätt till ersättning för sin skapande kraft. Det håller jag med om. Till en rimlig nivå. När man börjar köpa villor och bilar till höger och vänster och snortar kokain däremellan tycker jag att det har gått lite mer än för långt. Då finns det otroligt många kulturarbetare där under som får för lite betalt. Om de jämnar ut oddsen lite grand kan jag tänka mej att betala fullt pris för musik, film och spel.

Jag tror att om vi slutar gå på bio kommer den svenska biokulturen att dö. Den amerikanska filmkulturen kommer inte ens att märka det. Det är synd. Vi kan inte protestera här så att det märks i USA utan att vi samtidigt skjuter oss själva i foten.

Om vi slutar att lyssna på musik kommer vi inte veta vilka artister vi ska gå och se när de kommer på besök. Det finns ett otroligt stort reklamvärde i att höras, även om de inte får betalt för nedladdningen. Kan vi ta betalt för att lyssna på artisterna i gengäld? Då kan vi kvitta låtpriset mot vår lyssningstid och sedan sluta tjafsa och ladda hem låtarna gratis.


Sidospår
Idag kan vi ta in radiostationer direkt i datorn och spela in materialet på hårddisken. Det finns datorprogram som separerar talet, reklamen och musiken automatiskt så vi kan få en hel hårddisk med bara musik helt lagligt. Men då får vi förstås inte välja musiken. Tänk om det måste införas hårddiskskatt nu också.


*) Enligt Ekot i radion idag. Ingen länk.
**) Från albumet Asterix i Asien.

Sopberget växer i Neapel

Det är tydligen bråkigt i Neapel. Sophanteringen fungerar inte alls. Maffian sköter soporna och de är inte intresserade av att hämta dem. Följden blir att folk slänger soporna där alla andra slänger soporna, dvs lite varstans. På idrottsplatsen, utanför skolor eller direkt på gatan.

Under slutet av 80-talet var jag på resa genom Neapel och det slog mig att de redan då hade ett sopproblem. Då hade de veritabla berg på bakgårdarna så att det inte skulle synas från vägen. Men jag åkte tåg och tågbanan gick mellan bakgårdarna så allt jag fick se var sopor.

Jag känner även att vi är på väg åt samma håll här i Sverige. "Det är någon annas problem"-attityden är slående. I vår bostadsförenining har vi gemensamma soprum med två rejäla sopbingar i varje soprum. Dessa töms en gång i veckan (än så länge funkar detta utmärkt). Men detta är på gränsen av vad två bingar klarar av. Redan på måndagen når soporna upp till kanten och tömningen är inte förrän på torsdag. Någon gång har jag sett att byttorna varit rågade och någon istället ställt sin soppåse vid sidan av karet. Det är väl bara en tidsfråga innan någon sopåkare anser att de inte behöver plocka upp sopor som står vid sidan om kärlet. Än så länge funkar det.

I anslutning till vårt boende finns ett promenadstråk. Längs detta rastas hundar regelbundet. De flesta är duktiga och går efter med påse för att ta hand om hundens lortar. De flesta går därefter till närmsta gröna sopkorg och slänger sin fyllda påse. Men ingen går till nästa sopkorg om den första är full. Trots att det inte är mer än 100 meter mellan.

Det är otroligt hur fort utför det går så fort någon väl har börjat fuska.

Synliga poliser

Polisförbundets ordförande Jan Karlsen citeras i dagens DN. Han säger att det ska finnas "fler poliser på gatorna". När jag åkte en sväng på lunchrasten mötte jag en polisbil med blinkande lampor och lite senare ser jag en polisbil stå på tvären tvärs över gatan för att hindra övrig trafik från att köra på 34:an söder om Linköping.

Det var raskt marscherat.

3. Om hjärtat ännu slår


Aino Trosell


Det här är en långsam och sugande kriminalhistoria. Eller om man ens kan kalla den för en kriminalhistoria. Man får, i jag-form, följa huvudpersonen genom en kaotisk del av sitt liv.

Siv Dahlén är undersköterska och arbetar som vårdare på ett äldreboende. Hon har ett grått äktenskap sedan dryga tjugo år och tillsammans har de en utflyttad dotter. En dag kommer hon på sin make med att vara otrogen. Hon blir fly förbannad och envis som hon är bestämmer hon sej för att flytta isär. Men det räcker inte med det. I samma veva dör hennes moster av en hjärnblödning och Siv bestämmer sej för att flytta tillbaka till hemorten Malung där hon föddes och växten upp. Hon köper sin mosters gamla stuga och flyttar in i den och skaffar sej ett jobb på garveriet.

Eftersom boken är skriven i jag-form (fps?) så får vi hela tiden följa Siv i hennes tankar och förnimmelser. Vi får aldrig se vad någon annan person i hennes närhet gör eller ser när inte Siv är i närheten. Det gör att boken får det här långsamma sugande tempot. Men det gör inte så mycket för det blir väldigt intensivt (inneisivt?) ändå. Vid några få tillfällen får vi följa händelser på andra platser i Sverige, men det är små snuttar som på ett perifert sätt knyter an till historien.

Boken är väldigt välskriven och man känner att Aino Trosell är väl förtrogen med språket. Det är ett skönt språk att läsa och man blir glad av ordvalen som ibland inte är helt moderna. Typsättningen i den pocketutgåva jag läste var emellertid inte helt perfekt och jag saknar framförallt talstreck eller citat-tecken när någon pratar. Det var oerhört irriterande att läsa och helt plötsligt märka att det visst var någon som hade sagt något. Det gillar jag inte.

Stora delar av handlingen utspelar sej i Malung, en liten stad i västra Dalarna. Aino är själv uppvuxen i staden och det känns att hon är väl insatt i hur livet i byn fungerar. Eftersom jag själv stammar från Malung så är det extra spännande att för sitt inre se alla husen som beskrivs.

Det var dessutom skrämmande att läsa brasklappen som finns med som ett p.s. på slutet.

Mycket bra bok. Köp och läs.

måndag 7 januari 2008

2. Änglarösten

Arnaldur Indriðason

Hejåhå, här går det undran värre. Andra boken avklarad innan första veckan är slut.

En väldigt annorlunda kriminalhistoria, men ändå precis lika alla andra. Huvudpersonen, polisen, är en frånskild skitig man med gamla skelett i garderoben som gnager på hans ben. Nästan alla berörda parter har sina problem som de brottas med. En del knarkar, en del är homosexuella, andra är förtryckta av sin partner. Det som är annorlunda med den här är att mordet skett på ett hotell och polisen kommer dit i första kapitlet och sedan lämnar han inte hotellet förrän mordet är avklarat en vecka senare. Gäster, hotellpersonal och andra poliser kommer och går men huvudpersonen är inte en sekund utanför hotellets entré genom hela boken.

lördag 5 januari 2008

1. Isprinsessan

Camilla Läckberg

Årets första bok är genomläst och prickas av.

En strålande invecklad historia. Jag hade listat ut precis hur det gått till när jag kommit ganska exakt halvvägs genom boken och kände mej rätt nöjd med min slutledningsförmåga. Men Camilla var klurigare. Jag hade fel. Inte helt fel.

En klart kompetent författare som jag gärna läser mer av i framtiden. Camilla har ett trevligt språk och rör sej hemvant i miljöerna hon beskriver. Även om jag tycker att personerna i boken ibland beter sej väl irrationellt och rent av dumdristigt åt. Men det är ju inte författarens fel att andra människor bär sej dumt åt.

Dessutom får man sej till livs en hoper fina referenser från andra verk. Jag hittade en handfull. Hur många hittar du?

Klart läsvärd.

Fetroligt!

Vi har skaffat en Wii. Det är hur kul som helst. Jag kommer säkert att ha träningsverk på måndag. Det hade jag i underarmarna när jag hade spelat Guitar Hero en hel helg.

fredag 4 januari 2008

Målen avklarade!

Jag satte upp ett försiktigt mål med 'bara' tio böcker. Det har fungerat bra för mej. Jag läser inte en bok i veckan och känner inte att jag vill läsa fortare heller. Jag läste en artikel i DN* om en kirurg som gick in i väggen och sadlade om till föreläsare i optimism. Han läser en bok om dan och tycker att alla borde lära sej att snabbläsa. Men då försvinner väl glädjen i att läsa alla orden. Jag är rädd att jag tappar bort nyanser i språket om man bara inriktar sig på det övergripande innehållet i boken. Det vill inte jag.

Målet för 2008 blir tolv böcker. En bok i månaden låter som ett rimligt mål. Jag läser ju dessutom Studio, MusikerMagasinet, DigitalFoto, Game Reactor samt någon enstaka Kamera & Bild, Super Play, Level och min hustrus DN. För att inte tala om alla artiklar från wikipedia. Så jag får nog min beskärda del av bokstäver ändå.

Ska jag dela in böckerna i någon sorts kategori så vill jag nog att (minst) en ska vara en sk klassiker (där funderar jag på Anna Karenina), en ska vara en nobelpristagare (Doris Lessing ligger bra till just nu), jag ska börja beta av Herman Lindqvists historia om Sverige och jag ska läsa en sci-fi klassiker och jag tänker ta Hans Persson till hjälp där för att lista ut var jag ska börja. Då är en tredjedel av böckerna uppbokdade, resten får bli vad som ligger överst just då. Jag har ett par hyllmeter olästa böcker, men alla de står bredvid varandra. Om jag råkar riva ner dem någon dag kanske en av dem hamnar överst.



*) Söndags DN den 30 dec. Om DN:s ruttna sökmotor hade funkat så hade jag kunnat pejsta in en länk här också, men det sket sej. Blä till DN:s sökmotorimplementatörer!

10. Ordförrådet

Johan Althoff & Robert Nyberg


En trevlig och lättläst bok som ger många, många, många exempel på ord och ordklasser till höger och vänster och mitten och lite till höger om mitten och straxt däremellan. Jag blev lite irriterad över alla listor av ord som rapades upp. Många av orden förekom dessutom i flera listor.

Med över tio år som aktiv spexmanusförfattare är jag kanske inte rätt målgrupp för den här boken. Jag känner redan till slutrim, assonans och allitteration. Jag känner till talesätt, citat, metaforer, liknelser och ironi. Jag vet vad synonymer är för nått, farför skulle jag annars kalla mej för antonymer och döpa min blogg till Tankar i svart-vitt?

Men det är ändå en bra bok. Den kan användas som uppslagsbok, men inte i den form av ordet uppslagsbok som betyder lexikon, utan den form som betyder nått i stil med; Nu behöver jag ett nytt uppslag. Slöbläddra runt i boken och välj ett kapitel och börja läs. Rätt snart har du nya idéer i skallen. Det funkar för mej iallafall. Glöm inte att läsa den först.

torsdag 3 januari 2008

Nytt år

... nya bloggar

I år ska jag modernisera mitt språk genom att skriva mej, dej och sej, samt webb och
blogg. Dessutom ska jag bli vulgär och skriva pluss med två 's'. Tidigare har jag varit språkvårdsfascist och hävdat att man ska skriva och prata som man gjorde förr med starka böjningar och allt. Nu har jag gjort en kovändning (vänt vinden efter kohuden?) och
vill modernisera språket istället. Det är säkert Fredrik Lindströms fel alltihop.

Gnäll om ni vill, jag kommer att hänvisa till det här blogginlägget hädanefter.