söndag 30 mars 2008

Ryssfemman

Nu ska vi dopa oss i klassisk litteratur. Det är Lev "Leo" Tolstojs roman Anna Karenina som tas upp av programmet Biblioteket i radions P1 (mån kl 14). Under fem veckor ska de läsa närmare 900 sidor rysk 1800-talslitteratur. Det blir inte omöjligt.

I studion sitter Elsie Johansson, Jonas Hassen Khemiri och Aase Berg och diskuterar innehållet och svarar på frågor från lyssnarna.

Nu är det kanske inte alla som har tid att sitta och lyssna på radion under bästa arbetstid och inte har de vett nog hos SR att podcasta programmet heller. Men det är tur att 30-dagarsarkivet finns. Jag kan när som helst (inom 30 dagar) sätta mig och strömma hem programmet från arkivet, under förutsättning att jag har internätsnöre förstås.

Jag har satt upp som mål för årets läsande att klara av en klassiker och Anna Karenina var just den klassiker som jag hade sett ut för uppgiften. Det passar ju utmärkt att få hjälp med läsandet då. Det här ska bli intressant.

Häng på vettja!

lördag 29 mars 2008

17. I döda språks sällskap

Min påske-ikke-krim-bok. För att ta ett kliv åt sidan från allt krim-läsande läste jag en bok om gamla språk istället.

En bok om väldigt gamla språk, av Ola Wikander.

Den här killen är verkligen lärd som ett litet troll. Han är född 1981 och började studera latin när han var 13. Det är inte utan att man känner att man slafsat bort 30 år av sitt liv i onödan. Jag vill också lära mig gamla döda språk.

I sin epilog skriver Ola att om någon läsare fascineras av de korta beskrivningar han gjort och sedan själva vill börja studera språken så har hans bok nått fram. Och jag är helt såld. Jag kan bara inte bestämma mig var jag ska börja. Gotiska och anglosaxiska verkar lätt nog eftersom de är så närbesläktade med vårt eget språk. Å andra sidan är latin, gammalgrekiska och sanskrit mer gångbara internationellt. Nåja. Kommer tid kommer ... tid. Just nu har jag ont både om tid och i magen. Förhoppningsvis går båda över.

Det var speciellt intressant att se räkneorden (ett till tolv) på gotiska och jämföra dem med svenska och tyska. Det mest intressanta var orden ainlif och twalif som betyder en respektive två lämnat (från tio) vilket blev elva och tolv. Ordet hunda betyder hundra, det extra r:et har vi slarvat dit i efterhand. Räkneordet tusen kommer från þusundi, där ändelsen undi kommer från hunda (hundra) och förstavelsen þus skulle betyda något i stil med stor. Tusen är alltså samma sak som storhundra, helt logiskt om du frågar mig.

Ola har föredömligt givit läsaren en gedigen lista på fortsatt läsning om man vill dyka djupare in i de dammiga luntornas domäner. Nu ska jag botanisera.

måndag 24 mars 2008

Besättningen vinkar adjö

Besättningen på Endeavour vinkade just adjö till besättningen på ISS och sedan svävade de ut genom luftslussen som slutligen stängdes för att skytteln och rymdstationen ska kunna separera. Deras 12-dagars besök på stationen är över för den här gången. Japanska laboratoriet Kibo och kanadesiska handen Dexter är levererade och installerade.

söndag 23 mars 2008

Påskmiddag


Flugsvampar i mossan och några myrstackare.

lördag 22 mars 2008

16. Polis, polis, potatismos

Bok nummer N i serien om Martin Beck (böckerna har fått en bokstav var från huvudrollsinnehavarens namn, räkna själv).

Det slog mig lite när jag läste den här boken att böckerna är skrivna från slutet av 60-talet till mitten av 70-talet medan filmatiseringarna med Gösta Ekman är gjorda i mitten av 90-talet, dvs 20-25 år senare. Det märks ganska tydligt i Brandbilen som försvann där Benny Skacke står och pratar i mobiltelefon på pass utan för huset som snart är på väg att sprängas. I boken är det en helt annan polis som står på vakt (Zachrisson) som blir tvungen att springa till närmsta telefonkiosk för att larma räddningstjänsten. Fast det vore väl svårsmält för den biogående publiken om filmen var 25 år gammal redan på premiären.

I Polis, polis, potatismos är huvudbrottet detsamma i både boken och filmen men som i de övriga filmatiseringarna är storyn något förenklad och nedkapad för att enkelt begripas av en slötittande publik. Den sjätte boken i serien är lite seg, men den behandlar också en lite vemodig sida av samhället. Offret är en hänsynslös bolagsdirektör som gör skrupellösa affärer med dubiösa regeringar i mellersta Afrika. Mördaren visar sig också vara ett offer, ett offer för bolagsdirektörens emotionella brist i jakten efter mer och snabbare pengar.

Ett ämne som inte på något sätt är inaktuellt även 40 år senare.

Påskekrim

Norrmännen har tydligen sedan länge en tradition att läsa deckare (kriminalhistorier) över påsken. Det låter väldigt trevligt tycker jag men eftersom jag sedan någon vecka tillbaka suttit och plöjt igenom Sjöwall-Wahlöös gedigna bibliotek av Martin Beck-böcker blir det ingen större ändring här hemma.

Jag skulle kanske kunna göra ett litet SW-uppehåll och läsa en annan krimsroman. Jag får se.

Träningsverk

Det onda i mina axlar idag är från ett verk av idel träning med en wiimote (nintendofjärr).

Skoj först, ont sedan.

fredag 21 mars 2008

Fånigt roligt


Vi spelade ett nytt spel igår. Mario och Sonic vid de Olympiska Spelen. Det är en variant av gamla klassiska Track'n'Field som fanns för länge sedan. Det går, i enkla ordalag, ut på att man springer med handkontrollen och på så sätt får sin spelfigur att röra på sig.

I den nya varianten finns massor av olympiska grenar att välja bland. Det är hur roligt som helst.

torsdag 20 mars 2008

Nördtest



Fast jag blev slagen av en till mig närstående person med hela två procentenheter. Det kan jag ta.

onsdag 19 mars 2008

15. Brandbilen som försvann

Ytterligare en bok av Sjöwall-Wahlöö. Den här gången är det ett hus som exploderar och brinner upp mitt framför ögonen på Gunvald Larsson. Han lyckas rädda åtta av elva personer i huset innan det är helt övertänt. Det visar sig att huset ligger på en adress i Stockholm vars motsvarighet även finns i Sundbyberg, dit brandkåren åkt och därför inte dyker upp i tid för att göra något alls åt huset.

I huset finns en biltjuv och knarkhandlare som brinner upp i sin säng. Det visar sig att han var död redan före brandens utbrott. Det visar sig även att branden var anlagd, vilket är föga förvånande eftersom det är en kriminalroman.

Den här boken är väldigt välskriven och det känns som om S-W tagit ett rejält kliv uppåt, språkligt sett. Filmen följer historien ganska bra, men skiljer sig på ett par tydliga punkter, men inte så att man irriterar sig på det.

Läs boken.
Se filmen.

14. Den skrattande polisen

Nu ligger jag efter i bloggandet.

Den skrattande polisen finns inte filmad i svensk version vad jag kan se. Den finns däremot i amerikansk tappning med Walter Matthau i huvudrollen.

Boken handlar om ett massmord som sker mitt i Stockholm. Det är en vettvilling med kpist som skjuter åtta personer på en buss. Därefter finns inga ledtrådar och som vanligt tar det en hel bok innan brottet är löst.

Precis som de andra böckerna är den här mycket välskriven och jag börjar komma in i Sjöwall-Wahlöös språkbruk och tycker att det är riktigt trevligt.

Läs boken.

måndag 17 mars 2008

13. Mannen på balkongen

Det fascinerar mig lite att böcker i en box kan ha olika layout. De första böckerna har arabiska siffror för att numrera kapitlen, medan de två senaste haft romerska siffror. Jag blev nyfiken och såg att de sista böckerna återgått till arabiska siffror. Det är märkligt att det är olika eftersom omslaget på böckerna är tydligt gjorda i samma serie.

Den fjärde boken i Sjöwall-Wahlöös serie om Martin Beck handlar om en störd trädgårdsmästare som flippar ur och börjar döda småflickor i centrala Stockholm. I boken får man en djupare relation mellan Martin Beck och Gunvald Larsson som jag inte tycker framgår av filmerna.

Jag har tidigare sett filmatiseringen med Gösta Ekman i huvudrollen och tycker att både filmen och boken är riktigt bra även om de är ganska olika varandra. Sluten skiljer sig ordentligt åt men det är definitivt värt att både se boken och läsa filmen. Eller möjligen tvärt om.


Läs boken.
Se filmen.

torsdag 13 mars 2008

12. Mannen som gick upp i rök

Andra boken om Martin Beck.

Den här boken har jag inte sett filmatiserad tidigare, även om det finns en version med Keve Hjelm som Martin Beck.

Boken är en lite segdragen historia där Martin är uttråkad mest hela tiden. Det är en rätt kul plott, men den är inte helt optimalt genomförd enligt min mening.

onsdag 12 mars 2008

11. Roseanna

Första boken i boxen om Martin Beck av Sjöwall-Wahlöö.

Jag tänkte göra som med Eragon att jag först läste boken och sedan såg filmen, men det visade sig att jag lånat ut filmen så det blev tji. Jag har visserligen redan sett filmen ett par gånger, men det skulle vara kul att se den direkt medan jag har boken klar i minnet.

Boken är ganska kort. Det beror kanske på att jag vant mig vid att läsa 5-800-sidiga fantasyböcker och helst i serier om tre till tio stycken. Roseanna är bara 195 sidor, men det är mycket trevligt skrivna sidor. Som jag minns filmen så följer den boken ruskigt bra. Ibland undrar jag om boken blivit skriven efter filmatiseringen.

Boken handlar så klart om Martin Beck. Den här gången muddrar de fram ett lik ur båt-laxtrappan i Borensberg. Det finns till en början inga som helst spår efter vare sig offret eller förövaren (om man bortser från själva liket). Efter hand börjar historien räta ut sig och på slutet är det rätt rafflande, minst sagt.

Läs boken
Se filmen

Plötsliga insikter

vänd på monitorn!

up ^

v dn

iujof!uow ed pue^

Pyramidspel

Bara ett tankeexperiment...

Tänk dig att du får ett brev i vilket det står att du kan få vara med och delta i ett sockutbyte. Du skickar ett par sockor till första personen på listan, stryker bort första personen och sätter dig själv sist på listan. Därefter skickar du din lista till sex andra personer som du tror skulle vilja få sockor på posten. Efter ett tag kommer massor av sockor inrasande genom brevinkastet.

Är listan bara två namn lång så får du 36 sockor. Är listan tre namn lång får du 216 sockor. Bra va?

Men vad man inte tänker på är att antalet inblandade personer ökar exponentiellt. Efter bara tio nivåer är det 362.797.055* sockpostare med i pyramiden, dvs bra mycket mer än Sveriges befolkning**.

Det borde vem som helst inse att detta inte riktigt är hållbart. Svenska postväsendet skulle iochförsig får anställa sockbärare till förbannelse.

Pyramidspel är olagligt. Bara så ni vet. Skicka inga brev till mig, men sätt gärna in en slant på mitt konto. ;op




*) utr: 6^11-1; Geometrisk serie; x^0 + x^1 + x^2 +...+ x^(n-1) = x^n -1

**) Jag kan ha räknat fel här. Någon matematiskt bevandrad korrekturläsare får gärna kolla mig. Små tankefel blir lätt rejält fel med sån här matematik.

tisdag 11 mars 2008

Företag?

Jag sitter med i styrelsen för vår bostadsrättsförening. Det är en ideell förening som förvaltar bostäderna i medlemmarnas bästa intresse. Vi har inget vinstintresse. Eventuella överskott går till att amortera lite extra på de hutlösa lån som nittiotalets byggboom försett oss med.

Jag har försökt att ordna med ett telefonabonnemang till föreningslokalen. Eftersom vi juridiskt sett är ett företag så måste vi betala företagspriser för den telefonen. Eftersom bostadsrättsföreningen kan gå in och förhandla som en grupp kan vi däremot få gruppanslutningar till alla medlemmar. Av någon anledning är det lika billigt att koppla upp 72 privatpersoner som att koppla upp ett företag.

Det är sjukt.

Hahaha

Jag är hemma med en sjuk dotter idag. Just nu sitter hon och tittar på Barnkanalen och jag läser en bok. Det är första boken ur Martin Beck-boxen av Sjöwall-Wahlöö (Roseanna). Bäst som jag sitter och läser hör jag Gösta Ekmans röst, men den säger inte det som jag läser. Det visar sig att det är TV:ns ljud som filtrerat sig genom boksidorna in i mitt huvud. Det är dottern som tittar på Lisa. Gösta Ekman står för berättarrösten. Jag ler så det hörs.

Dubbel VAB idag

På svenska brukar VAB stå för vård av barn. Idag är jag hemma med min dotter och tar det lugnt för att hennes förkylning ska misstrivas och självdö.

På NASA-engelska står VAB för Vehicle Assembly Building, dvs den byggnad i vilken man sätter samman och lastar de farkoster som ska ut i rymden. I detta fall var det Endeavour som sattes fast på externa bränsletanken (som redan hade två boostrar på sidorna). Därefter lastades japanska laboratoriet Kibo in. Fast allt detta skedde för en månad sedan. Därefter har Endeavour baxats ut till startrampen och förberetts med ditten och datten.

I morse var det uppskjutning. Strax efter klockan 7 (svensk tid) lyfte Endeavour snyggt och prydligt upp i natthimlen ovanför Florida. Det är inte så mycket att se på en nattuppskjutning, mest en stor gulvit flamma och sedan bara svart.

Eftersom familjen satt vid frukostbordet passade jag på att sprida lite entusiasm kring allt vad rymden har att erbjuda. Sonen läser dessutom om solsystemet i skolan just nu så jag tänkte att man kunde förse honom med lite fakta som hans fröken (nu generaliserar jag) troligen inte känner till.

Eftersom entusiasmen fortfarande sprudlar här hemma så skriver jag av mig lite fakta på er läsare också.

Rymdfärjan far fram över jordytan i en hastighet av 28 tusen kilometer i timmen. Det är tusen gånger fortare än man får köra förbi en valfri skola. Anledningen till att de flyger så fort är att jorden hela tiden drar dem neråt. För att de inte ska trilla ner så nyttjar de den i folkmun kallade centrifugaleffekten. Ju närmre jorden man flyger, desto fortare måste man flyga för att inte störta ner. Är man tillräckligt långt bort så kan man stå helt stilla. Då kallas det geo-stationär bana. De flesta av våra TV-satelliter är geostationära och tur är väl det. Annars skulle vi vara tvungna att springa ut och vrida på parabolen hela tiden.


Rymdfärjan startar inom ett tio minuter stort fönster precis då ISS (i det här fallet) passerar ovanför. Eftersom det tar ett litet tag att komma upp i 28000 km/h så hinner rymdstationen åka ifrån färjan med ungefär ett halvt varv runt jorden. Men genom att flyga på en lägre höjd (och därmed fortare) så knaprar färjan sakta kilometer för kilometer och till slut är de ikapp stationen och kan docka. Det här tar ungefär ett dygn och under tiden plockar astronauterna fram en massa utrustning och förbereder för de två veckor de ska vara i rymden. De filmar också undersidan på skytteln för att kolla så att inga av värmesköldarna har trillat loss eller spruckit. Annars blir det dåligt när de ska försöka landa igen.

När de slutligen når fram till ISS befinner de sig på runt 350 kilometers höjd. På en normalstor jordglob blir det ungefär en centimeter ovanför ytan (knappt). Löjligt lite.

måndag 10 mars 2008

10. Eragon

Jag hade andra saker att ta hand om i helgen så det blev inget bokkollo för mig. Men jag lyckades förkovra mig i böckernas värld rätt bra ändå.

Jag läste första delen av Christopher Paolinis trilogi om Eragon. Därefter såg jag filmen.

Boken:
För att vara skriven av en 15-åring (när han började) så är den riktigt bra. Jämför man med Tolkien så står den sig slätt och ter sig rätt banal och tonårsaktig. Ser man den som en fantasybok för undomar så är den fantastisk. Har man läst lite fantasy tidigare så ser man tydligt att Christopher har lånat lite här och lite där, men det är absolut inget fel med det.

Den handlar om bondpojken Eragon som får en drake och tvingas ge sig ut på äventyr mot sin vilja och på vägen finner han både fiender, vänner och kärlek, även om den sista biten inte är riktigt tydligt markerad i första boken.

Filmen:
Den handlar om bondpojken Eragon som får en drake och tvingas ge sig ut på äventyr mot sin vilja och på vägen finner han action och ingen handling alls. Filmen suger. Jag tror inte att jag hade tyckt bättre om den om jag sett filmen innan jag läst boken. Frågan är om jag ens brytt mig om att läsa boken efter att ha sett filmen.

Filmen har några av bokens figurer med i handlingen men i övrigt är det en helt annan berättelse. Den följer inte boken alls i min mening. Det starka bandet som byggs upp mellan Eragon och draken existerar inte. Bandet mellan Eragon och Brom finns inte heller. Alla städer och byar som de besöker i boken är också borta, kvar finns en flyttkartong till fängelseborg där de befriar Ayra, som inte alls är en alv i filmen. Jag undrar hur de ska förklara det i nästa film.

Bakgrunden till historien kommer helt bort i filmen. Det bara händer en massa saker helt utan motivering. Jag förstår att man inte kan filma varenda del av en 550 sidor lång bok utan att skära lite. Men det här är löjligt.

Läs boken
Bränn filmen

lördag 8 mars 2008

9. Schakt 005 - Mardrömmar i vintertid

Fem skräcknoveller sprungna ur den mörka årstiden.

Det här är en klart intresseväckande samling. Det är kanske synd att recensera den eftersom den finns i en så begränsad upplaga och de som intresseras av den kanske inte kan få tag i den längre. Men å andra sidan, om jag skriver väl om den kanske trycket ökar och upplagan går upp så att det blir lättare i framtiden.

Jag gillar Andreas Romans berättelse om några direktörer som inte respekterar något, allra minst sig själva, och råkar illa ut.

Johan Theorins novell om tomten fick mig att se mig om en extra gång varje gång jag gick till jobbet på morgonen. En hel vecka i sträck.

De övriga novellerna är lika bra. Men eftersom jag inte driver en bokblogg stannar jag här.

fredag 7 mars 2008

Mer böcker!

Wii hii! Jag fick böcker idag. En hel låda.

Nu ska jag läsa Sjöwall Wahlöö så det stänker om det.
Synd att jag inte kan åka på bokkollo. Det hade varit kul.

torsdag 6 mars 2008

Ryck en bok

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författare


"Sedan vi väl doppat oss, kan även ett svalt hav kännas behagligt för kroppen, liksom ett hett japanskt bad, när man väl kommit till ro i karet; att tassa på nakna fötter över ett trägolv ger en helt annan temperaturförnimmelse än att promenera barfota över ett stengolv; - vår upplevelse av temperatur innehåller många olika komponenter."

Hans-Uno Bengtsson (och Jan Boris-Möller), Koka soppa på fysik


Din tur!

måndag 3 mars 2008

Jonsered av alla ställen

När jag satt och läste ett gammalt exemplar av MusikerMagasinet (MM) hittade jag en annons för Shures trådlösa mickar och såg att företaget som representerar dem finns på William Gibsons väg i Jonsered. Först associerade jag Gibson till gitarrmakaren med samma namn och tänkte att på den vägen skulle jag också bosatt mig om jag sålt musikutrustning.

Några minuter senare slog det mig att William Gibson faktiskt är en författare som jag läst ett par böcker av. Coolt! :o)

När jag frågat Wikipedia om råd så inser jag att det funnits ännu en Gibson som faktiskt hade viss anknytning till Jonsered. Tråkigt. :o)