lördag 22 mars 2008

16. Polis, polis, potatismos

Bok nummer N i serien om Martin Beck (böckerna har fått en bokstav var från huvudrollsinnehavarens namn, räkna själv).

Det slog mig lite när jag läste den här boken att böckerna är skrivna från slutet av 60-talet till mitten av 70-talet medan filmatiseringarna med Gösta Ekman är gjorda i mitten av 90-talet, dvs 20-25 år senare. Det märks ganska tydligt i Brandbilen som försvann där Benny Skacke står och pratar i mobiltelefon på pass utan för huset som snart är på väg att sprängas. I boken är det en helt annan polis som står på vakt (Zachrisson) som blir tvungen att springa till närmsta telefonkiosk för att larma räddningstjänsten. Fast det vore väl svårsmält för den biogående publiken om filmen var 25 år gammal redan på premiären.

I Polis, polis, potatismos är huvudbrottet detsamma i både boken och filmen men som i de övriga filmatiseringarna är storyn något förenklad och nedkapad för att enkelt begripas av en slötittande publik. Den sjätte boken i serien är lite seg, men den behandlar också en lite vemodig sida av samhället. Offret är en hänsynslös bolagsdirektör som gör skrupellösa affärer med dubiösa regeringar i mellersta Afrika. Mördaren visar sig också vara ett offer, ett offer för bolagsdirektörens emotionella brist i jakten efter mer och snabbare pengar.

Ett ämne som inte på något sätt är inaktuellt även 40 år senare.

Inga kommentarer: