fredag 23 maj 2008

Orientering

Jag går på orienteringsskola... med min son.

Ja, jag kan orientera (hjälpligt). Jag bara följer med som en sorts säkerhetslina. Det finns inget fråga publiken i skogen så då är det bra att ha en pappa med istället.

Det är jättekul.

I onsdags var jag anmäld till ett företagsevenemang som av en händelse också gick ut på att hitta orange-vita skärmar i skogen. Då sprang jag själv. Jag kan orientera. Mellan kontroll fyra och fem var det hjälpligt. När alla andra klarade sträckan på 50 sekunder behövde jag över 8 minuter. Jag får skylla på att kontrollerna stod alldeles för nära varandra. Jag hann springa förbi femman innan jag insåg att jag skulle vända tillbaka. Det är kanske nackdelen med att orientera sig i 1:50.000 hela veckan före och sedan försöka springa på 1:10.000. Allt är lixom för kort.

I torsdags joggade jag en inskolningsbana med min son. Det gick betydligt bättre. Kanske för att det inte gick lika fort så jag hann läsa kartan. Kanske för att jag faktiskt lärt mig lite av mina egna misstag också. Eller berodde det på att jag bara sprang efter som skugga och att min son är bättre än jag? Det var roligt iallafall.

Nu blir det ingen mer orienteringskola för mig, för tisdagkvällarna har fått vikas för andra aktiviteter.

Inga kommentarer: