tisdag 29 juli 2008

31. ...nu vill jag sjunga dig milda sånger

Det här är en bok om två kvinnor som möter varandra i Dalarna (en bit utanför Borlänge om jag lyckades tolka beskrivningarna rätt). Boken är skriven på engelska, i Nya Zeeland av Linda Olsson. Därefter översatt till svenska. Den är duktigt bra skriven och duktigt bra översatt, inte för att jag jämfört med engelska originalet på något sätt...

Det är en bok om känslor. Det är som en lång sugande road-movie-bok fast utan bil. De har förvisso en bil men de åker inte mycket mer än till kyrkan med den. Genom boken får man en inblick i båda kvinnornas liv.

Den ena kvinnan, Astrid, är runt 80 år och har bott i byn i stort sett hela livet. Hon blev bortgift av sin far och "dog" på bröllopsnatten och har sedan den dagen väntat på att hennes make skulle dö så att hon blev fri.

Den andra kvinnan, Veronika, är i 30-årsåldern och har hunnit med att bo på massor av olika ställen i världen. Hon har också drabbats av stor sorg och kommer till grannhuset lite för att fly, lite för att skriva färdigt den bok som hon håller på med.

Kvinnorna träffar varandra och öppnar sig och blir riktigt goda vänner den sommaren. Båda finner en lycka som de aldrig trodde att de skulle få känna igen. Veronikas bok blir en helt annan bok. Och den är klart värd att läsa. Den är klart gripande. Ha en låda näsdukar redo.



p.s.
Citatet "nu vill jag sjunga dig milda sånger" kommer från Karin Boyes dikt Min stackars unge. Jag blev lite inspirerad av den så jag plockade upp Kallocain som är en 1984-roman skriven av henne. Den kommer att bli min nästa läsning. Det finns för övrigt en bra källhänvisning till alla dikter i slutet av boken.

30. Trofésamlaren

När vi var i stugan tidigare i somras passade vi på att göra en liten utflykt till Staden. Samma Staden som Sten Wall helst befinner sig i. Han åker inte gärna därifrån, även om han har en vän i Göteborg som han träffar ibland. Sten Wall är polisen, kriminalkommissarien, som är huvudperson i Björn Hellbergs deckare. Det är 18 böcker i serien om jag räknade rätt.

Vi brukar göra en avstickare till Staden varje sommar och hittils tycks vi träffa rätt på deras stads-fest-helg varje gång, även i år. Vi brukar gå till leksaksaffären och bokhandeln, ibland tar vi en sväng förbi konditoriet också. I år köpte jag en café macchiato från världens minsta bil istället. Därefter gick vi till bokhandeln enligt traditionen. Och vem står utanför om inte Björne boy himself, signerandes den senaste boken åt de som köpt den och så ville.

Vi gick förbi honom.

In i bokhandeln och köpte lite andra böcker, bland annat Trofésamlaren som är en tidigare bok i serien. Sen kände vi på barnens humör, och i viss mån vårt egna, att det var hög tid för lunch så vi skyndade på stegen. Jag dröjde efter för att betala medan de övriga gick till bilen. Jag köpte Nattvandraren också och gick ut till Björn och fick den signerad. Dessvärre hade jag inte så mycket tid att språka med honom. Det var synd. Det kändes lite som om han var pratsugen och jag hade definitivt massor av frågor åt honom, men det får vara till nästa gång.

Trofésamlaren då; Det är en hyfsad kriminalhistoria. Inte den bästa jag läst, men inte heller den sämsta. Det sker ett antal överfall på unga kvinnor i Staden och som ni kan gissa av boktiteln tar förrövaren troféer från kvinnorna. Den som inte är helt utan fantasi gissar säkert rätt på första försöket. Parallellt med detta händer en annan sak och efter ett tag så råkar dessa saker bli sammanflätade och det ena löser det andra och Sten Wall löser båda. Är man lite vaken så är det inte speciellt överraskande, men ändå underhållande.

Jag har läst andra recensera herr Hellberg och de har tyckt att han har ett lite krystat eller högtravande språk i sina böcker, men det håller jag inte med om. Jag gillar att han använder lite ovanliga ord här och där, det förgyller mitt litterära intresse. Jag kommer att läsa mer Hellberg framöver.

söndag 27 juli 2008

Dagens dåliga...

Vi har köpt en tub med raketost. Det är mjukost med smak av bacon-or.

29. Låt den rätte komma in

Mannen med det märkliga tilläggsefternamnet, John Ajvide Lindkvist, har skrivit en pirrigt spännande skräckhistoria om vampyrer, eller åtminstone så nära man kan komma odöda blodsugare.

Det här är också en fantastisk bok som inte lämnar sig så lätt på nattygsbordet. Men jag måste erkänna att det var kusligt att lägga den ifrån sig och släcka lampan mitt i natten. Inte blev det bättre av att vi i stugan har toaletten placerad i uthuset. Det var läskigt att gå på toa när det var mörkt ute och fullmånen gjorde det inte mysigare kan jag tillägga.

John avslutar dessutom boken med en rätt skön to-be-continued-känsla så att vi inte ska känna oss säkra även när boken är utläst.

Hur ska Ajvide uttalas förresten? Som ett barnsligt Arvid eller som ett Aj Vide?

28. Midvinterblod

Mons Kallentoft skriver om ett mord, mitt i vintern, mitt på slätten straxt utanför Linköping. Det är trakter där jag själv varit. Det ger lite extra krydda till historien. Jag blir däremot lite frustrerad över att poliser i vissa böcker ger sig av på egna utredningsutflykter utan att be om understöd eller meddela någon annan vad de tar sig för. Jag hoppas att riktiga poliser är smartare.

Boken är underhållande och jag läste slut den på två dygn utan att för den delen tråka ut familjen eller missa större delar av de dagarnas sändningar från Tour de France.

Men jag släckte läslampan rätt sent varje natt. Tur i oturen att det var lite halvdassigt väder.

27. Snabba Cash

Jens Lapidus skriver om JW och Jorge i Stockholms koks-sväng. Det är en snabb och underhållande bok som visar upp en sida av huvudstaden som man misstänker är sann, men hoppas är överdriven. Jens arbetar själv inom rättsväsendet så han vet säkert mer än man vill veta.

Boken är väldigt spännande och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Nu kan jag lugnt lyssna på ljudboken som jag tankade hem från DN tidigare i somras.

26. Det slutna rummet

Om ni läst mina senaste blogginlägg flitigt vet ni redan att jag läst den här boken. Jag tog med mig 6 böcker på semestern och lyckades läsa 4 av dem. Dessutom råkade jag köpa 15 böcker till. Det var inte mitt fel att vi åkte förbi en bok-outlet. :o)

Sjöwall-Wahlöö har slagit till igen. Det slutna rummet är den hittils roligaste boken att läsa. Den är hysteriskt dråplig ibland och jag kom på mig själv med att sitta och gapflabba lite då och då. Roligast var nog ett polisiärt ingripande i en lägenhet som slutade i total kaos.

Den här gången hittar de en fossil, dvs en person som legat död ett par månader i ett rum som var stängt och låst på alla sätt och vis. Det enda märkliga var att han blivit skjuten.

Samtidigt får de reda ut ett bankrån som spårat lite mer snett än planerat och en person fått ett skott i pannan.

De löser det ena av brotten men sätter dit fel person för det andra. Den verkliga mördaren går fri. Martin Beck blir inte befordrad till byrådirektör.

Det är en väldigt rolig bok, iallafall om man läst de övriga och känner igen de olika huvudpersonernas beteendemöster. Köp den och läs den.

onsdag 23 juli 2008

Hur stor är sannolikheten???

Jag sitter och läser Det slutna rummet, en bok i Sjöwall-Wahlöös serie om Martin Beck när jag helt plötsligt springer på ordet lapidarisk. Eftersom jag aldrig någonsin, på 40 år, stött på ordet visar jag boken för min hustru som sitter vid sidan om och läser I sällskap med språket av Catharina Grünbaum. Två minuter senare hittar hon exakt samma ord i den boken. Vi satt som två fågelholkar med varsin tappad haka.

Hur stor är sannolikheten att man hittar samma ord i två olika böcker i stort sett samtidigt (om ordet har samma ordfrekvens som lapidarisk vill säga)? Inte jättestor om jag får gissa.



FYI: lapidarisk betyder kortfattad, kärnfull, ordknapp, korthuggen, lakonisk

Det slutna rummet, pocketutgåvan s 169.
I sällskap med språket, pocketutgåva s 53.

måndag 7 juli 2008

Dagens Tour de France

Idag var det en demonstration tvärs över vägen när utbrytarcyklisterna skulle passera. Tävlingsledningen löste det rätt smidigt genom att tv-kamerorna följde med chefen ut och pratade med dem. Sedan fick de en minut på sig (i direktsändning) att förklara sig och därefter flyttade de rätt villigt på sig och tävlingen kunde fortsätta. Smart, men vilka signaler skickar det till framtida traktorägare?

Frankrike är konstigt, trots att de flesta är katoliker är det påfallande många protestanter.

Cykel må vara den mest långsamma och tråkiga sport man kan se, näst efter 110 m häck för mördarsniglar, men med Adamson och Vacchi bakom rodret blir det sällan tråkigt mer än någon minut i sträck, och det är då som Eurosport klämmer in reklamen. Hejja!

25. 13 dygn i rymden...

... efter 14 år på jorden. Det är Crister Fuglesangs dagboksberättelse om hur det var att följa med Discovery upp till ISS strax före jul 2006. Man får små fina detaljer berättat om vad som hände och hur tio personer (flera olika nationaliteter) levde nästan två veckor i en plåtburk.

Det är kanske ingen sträckläsarroman för vem som helst, men för mig som är rymdtokig var det definitivt sträckläsning. Men då följde jag å andra sidan Nasas rymdprogram redan från STS-114 något år innan Christer fick flyga.

Boken är lättsamt skriven och man får följa med från tiden då Christer partikelforskade på Cern i Schweitz, där han fick tipset om att Esa sökte astronauter. Vi får följa den utdraget långa väntan på svar, hans olika studsar mellan Frankrike, Tyskland och Ryssland. Den plågsamma utbildningen i Ryssland var ett speciellt intressant kapitel eftersom jag själv läst ryska och varit i både S:t Petersburg och Moskva (samt Rjazan). Jag försökte sätta mig själv in i hur det skulle ha varit för mig. Men jag ligger dessvärre lite ur fas för att bli astronaut. Tiden har liksom sprungit ifrån mig. Fast jag skulle så klart bli apbra.

Läs boken, den är klart läsvärd även för vanliga människor.




Ni som har läst bloggen tidigare vet att jag även rapporterat om de följande utbyggnaderna av ISS även sedan dess.

Nu ser vi närmast fram emot STS-125, som till omväxling inte ska flyga till ISS utan istället leka service med Hubble. De ska starta den 8 oktober om allt går enligt planerna.

Om de någon gång gör ett rymdteleskop med stereo-seende så bara måste de döpa det till Dubble. Tänk er tymdtelesopen Hubble och Dubble. Kapten Bäckdahl skulle bli så glad.

söndag 6 juli 2008

Anna Karenina - en statusrapport

Bok två av tre avklarad. Fortfarande väldigt lite text om just Anna. Det är många andra ryssars öden och äventyr som behandlas. För att inte tala om rysk politik och societetskultur.

24. Igraine den modiga

Det här är en barnbok som handlar om Igraine och hennes konstiga familj som består av knasiga trollkarlar. En dag blir de belägrade av en dum figur som vill stjäla deras trolleriböcker.

Cornelia Funke skriver lätt och luftigt och kanske lite väl fantasifullt för min smak. Men det kanske funkar för barn. Det är trots allt en barnbok som rätt snabbt klarar av en tre-fyra äventyr på ett hundratal sidor.

En skön detalj i den här boken är att alla tar för givet att Igraine är en riddare. Hon får tillochmed en egen rustning i födelsedagspresent, förtrollad förstås. Och så räddar hon en drake.

torsdag 3 juli 2008

Nu börjas det!!!

Ikväll drar cirkusen igång. Le tour de France!

Första etappen är visserligen inte förrän i morgon, men det är presentation av lagen ikväll. Storfavoriten (dvs förra årets segrare) Alberto Contador får inte ens starta, för det helt nyskapade laget han åker för, Astana, har samma namn som det dopingskandalerade* laget från förra året. En gång dåligt rykte, alltid dåligt rykte. Man skulle kunna tycka att de kunde byta namn på laget, men de har fått namnet från huvudstaden i Kazakstan, som även är huvudsponsor för laget, och då är det lite klurigt att byta. Staden heter ju så. Fast, det är klart. Det går ju att byta om man bara vill. Contador kunde ju ha bytt lag också, men han avstår. Han kanske gör som Gustav Larsson, avstår för att istället satsa på OS. Det är ändå skamligt att porta förra årets vinnare.

Danske Michael Rasmussen lär inte heller komma till start eftersom han blivit avstängd två år från att varit minst sagt flummig förra året. Och det bara för att han inte visste var han var.

Och den fåniga cirkusen med två arrangörer fortsätter också, men nu sätter iallafall ASO upp hårdare regler.

Anders Adamson bloggar om cykel.
Roberto Vacchi, känd från Turkiet, bloggar också.
Dessa båda kan man även höra om man följer TdF via Eurosport.
Eurosport har en Tourblogg som man kan följa.


*) Jag hittar på nya ord när jag tycker att det behövs.

onsdag 2 juli 2008

När man blir mindre känd än saken man namngivit...

Birgit Friggebo var politiker under 70-, 80- och 90-talet och gjorde sig känd för ett antal olika saker, bland annat en lekstugeliknande redskapsbod som hon lät svenska folket smälla upp på gården utan bygglov, sedermera benämnd Friggebod efter förslagsställaren.

Nu finns Birgit med i en artikel i DN. Nu heter hon tydligen Birgit Friggebod (enligt bildtexten). Så kan det gå när man är mindre känd än en lekstuga, eller när sommarpraktikanter får härja fritt på nyhetsredaktionerna.

tisdag 1 juli 2008

Svengelska ord med siffror i

1337 eller leet (som är en förslangning av elite som av någon anledning tolkas som bra på amerikanska) är en sorts innespråk i vissa kretsar av den yngre IT- och spelvärlden. De använder gärna siffror istället för bokstäver eller fonem för att förvilla vuxna som uppenbarligen är så korkade att de inte klarar av att läsa ut, och eller förstå, vad som skrivs.

Jag har hittat två ord som man kan använda rätt av både på svenska och engelska, fast då med olika betydelse. De är: great och skate.

GR8 - great (grejt på engelska) och grotta på svenska
SK8 - skate (skejt, att skejtbårda på engelska) eller skotta på svenska

Kan ni hitta fler sifferord som man kan uttala BÅDE på engelska och svenska (eller andra språk)?
(att föreslå enbart siffrorna räknas inte)