söndag 31 augusti 2008

Nollkonsert med Lihkören - sedan Kroatien

På tisdag kväll kommer jag att sjunga med Lihkören på en konsert speciellt för nollan (dvs de nyantagna vid Linköpings Universitet).

Direkt efter konserten åker jag hem för att sova för klockan fem går bussen till Arlanda. Då flyger hela Lihkören till Zagreb. Det blir intressant. Jag har aldrig varit schackrutig i rött förr...

Provapådag för scouter

I morgon (måndag 1 sep) har vi provapådag för nyfikna scouter. Alla som är 8 eller 9 år är välkomna att komma och se vad vi gör. Jag är medlem i Valla Scoutkår som finns i Gamla Linköping. Vi börjar klockan 18. Föräldrar är också välkomna.

onsdag 27 augusti 2008

39. Orson Scott Card - Ender's Game



Den bästa jag har läst i år, även om man får lite Harry Potter-vibbar.

Den här boken utspelar sig i framtiden, dvs det är en science-fiction-bok. Ender Wiggin är en liten pojke som blir utvald. Det är han som ska rädda mänskligheten. Redan här luktar det Harry Potter. Jorden har blivit attackerad av rymdmonster och vi slog tillbaka. Nu gissar man att det kommer en attack till och vi behöver skydda oss. Vi ska skydda oss genom att slå tillbaka först (i stilig amerikansk anda). På något sätt har de räknat ut att det måste vara ett barn som leder rymdarmadan. Nu börjar tiden rinna iväg och Ender är vårt sista hopp... Hur ska det gå?

Den här boken innehåller mycket filosofi och gav mig många tankar. Jag är oerhört glad att jag läste den. Den kommer säkert att bli omläst igen om ett par år.

Star Wars med full Kraft

Jag provade en demo av Star Wars the Force Unleashed igår kväll. Maffigt.

Jag har lite problem med att styra kameran. Kontrollen på joysticken följer inte mina tummars rörelser. Antingen flyttar den sig inte alls, eller så flyttar den sig för fort. Vilse blir jag i vilket fall.

Man spelar som Dart Vaders hemlige lärjunge och får röja runt på en stjärnkryssare och kasta lunchboxar på Storm Trooprar.

Demon är rejtad T för tonåring, vilket tycks översättas till 12+ på svenska. Jag tyckte inte att den var speciellt blodig. Men det är klart, som blivande Sith förväntas man inte vara snäll jämt.

OS-ögonblicken vi vill glömma?

DN har en bildserie från OS. Det är ögonblicken vi vill glömma, skriver de. Men varför visar de bilderna då? Varje gång vi läser så o-glömmer vi ju. Ta bort bilderna om ni vill glömma. Radera dem från hårddisken och tala inte mer om saken.

Tala om cykelsilvren istället. De vill vi komma ihåg. Snart är det Vuelta España.

måndag 25 augusti 2008

Keyboard Hero FTW!

Skulle det inte vara apkoolt att kunna plugga in en MIDI-keyboard i sin spelkonsoll och sedan jazza loss med Yazoo, A-ha, Howard Jones och alla gamla syntare? Alphaville, Ultravox, någon?

Eller ett Accordion Hero? Ett trådlöst dragspel till Calle Jularbo eller Säkkijärven Polkka?

torsdag 21 augusti 2008

Whineland

Sverige borde byta namn till Västmanland eller Närke. Det är inte klokt vad vi gnäller och protesterar i OS. Nu är det tydligen fel på seglingen också. Kan de inte bara dela ut alla guld till oss från början så slipper vi vara med och tävla alls?

Ja, jag vet. Nu gnäller jag också. Men vi leker bort onödigt mycket pengar i ett spel där bara en sak är garanterad, det att det garanterat inte går att hitta alla fuskare. Alla fuskar eller smyger genom kryphål eller tar på sig syntetiskt hajskinn för att kunna tunnla genom vattnet.

Utom svenskarna förstås.

Sluta försöka få OS till Stockholm och Falun. Lägg ner OS och lägg pengarna på skolidrott istället. Inför dessutom en lag om att sport aldrig får företräde i TV- och radiosändningar.

Sen återstår frågan; Vad ska vi göra av alla korkade sportreportrar?

måndag 18 augusti 2008

39. Montecore


Jag gav upp. Jonas Hassen Khemiri har blivit oerhört högt prisad för sitt språk men det här är ju löjligt. Han skriver, enligt baksidestexten på boken, på "en säregen fransk-arabisk svenska" och det håller jag med om. Fruktansvärt. Man får inget flyt i läsandet och jag blir bara irriterad på att han använder sig av dessa försvenskade ord. Dåligt.

Jonas är vår tids kejsare som klätts i alla kritikers nya kläder och jag är den lille pojken som står i publiken och säger; Men han är ju naken!

Det här är inget språk. Det är trams. 50 sidor. Inte mer.

En ny era börjar

Idag börjar minstingen 6-års*. Det är äntligen slut på allt dagistjafs. Hurra!

Dessutom fyller hon år idag. Hurra för dig, gumman!



*) Ja, jag vet att det kallas förskolejofs-nånting, men det skiter jag i för 6-års är mycket kortare och effektivare och blandas inte ihop med allt förskolejox-nånting som jag istället kallat för dagis. Sådeså.

söndag 17 augusti 2008

Bläää!

Jag har köpt en superbra skrivare för att skriva ut mina digitalfoton. Det är en Canon. Bra Canon!

Nu har den gått sönder. Efter knappt 20 utskrivna bilder. Skrivaren påstår att den gula färgpatronen är slut, vilket den bevisligen inte är eftersom jag kan se bläcket skvalpa i den. Den är inte ens halvtom. Dåligt Canon.

Jag lämnade in den för översyn hos PcCity där jag köpte den. De kunde inte fixa felet. De måste skicka den till Canon för reparation. Det tar två till fyra veckor. Uselt PcCity.

Ni hade kunnat gå ut i butiken och hämtat en ny gul patron till mig och bytt ut den gratis och så hade problemet varit löst på två till fyra minuter. Kass!

Mamma Mia Månförmörkelse!


Det var månförmörkelse igårkväll. Vi såg den. Först tänkte jag att månen såg rätt läcker ut, det såg ut som om den var delvis döljd av ett moln. Sedan började min kära hustru dansa och jubla för att vi inte missat det. Månen var inte lika röd som förra gången jag såg den förmörkad. Men å andra sidan var det en total förmörkelse den gången.

Vi hade fått barnvakt och roades oss då med att gå på bio tillsammans. Det blir inte så ofta. Vi såg Mamma Mia och garvade oss svettiga. MM är en fantastiskt rolig film, iallafall om man får den serverad med den masspsykos man bara kan åstadkomma i en biosalong. Jag noterade att vi inte skrattade vid samma tillfällen som övriga publiken. Folk är konstiga.

Det var extra roligt att se både Björn och Benny göra cameoroller i filmen. Och det var definitivt värt att kolla hela eftertexterna. *asgarv*

38. Dimman


Stephen King. Varför har jag inte läst något av honom förr? Dimman är en riktig tänk-om-skräckis. Tänk om det utförs märkliga experiment i en anläggning inte långt härifrån. Tänk om det blir åskväder och jordbävning. Tänk om något rymmer...

Den här boken väcker många tankar och många lämnas obesvarade...

37. Coraline


Mysmystikens okrönte kung, Neil Gaiman, har skrivit en barn-skräckis som är precis lagom läskig för att passa barn. Den handlar om Coraline som hittar en dörr inne i lägenheten. Denna dörr leder bara till den tegelvägg som finns mellan deras och grannens lägenhet. Men inte alltid. En gång leder den in i en korridor.

Coraline är liten och rädd, men modig. Hon fixar det nog ska du se...

lördag 16 augusti 2008

tisdag 12 augusti 2008

36. Terroristerna


Tionde och sista boken om Martin Beck, löst filmatiserad i form av Stockholm Marathon. I filmen tar det ända till slutet innan gärningsmannen blir infångad. I boken är det gjort på ett par kapitel. I boken fortsätter sedan historien med en massa olika saker där bland annat statsministern blir skjuten mitt i pallet. Man kan tänka sig anledningen till varför man inte gjort film av detta.

Boken handlar inte alls om Stockholm Marathon eller om löpande flumsångare. Den handlar om terrorister som helt utan märkbar motivering reser världen runt och likviderar höjdare på löpande band. De kommer givetvis även till Stockholm för att knäppa en amerikansk senator som är på statsbesök, men Martin Beck och Gunvald Larsson får nys på dem och lurar upp dem på läktaren.

Boken är rätt spännande mot slutet. Mer säger jag inte.


Nu är Beck-sviten genomläst. Det känns bra. Nu ska jag se igenom filmerna en gång till. Det lär ta några kvällar i anspråk eftersom övriga familjen inte vill (eller får) se dem.

35. Polismördaren


Nästa sista boken i Sjöwall-Wahlöös serie om Martin Beck.

Två olika brott som, på typiskt SW-manér, får med varandra att göra. Dessutom blir Folke Bengtsson, från första boken Roseanna, inblandad och misstänkt för mordet. Beck och följe löser naturligtvis hela gåtan i vanligt lugna mak.

Den här boken är också filmatiserad men de båda alstren skiljer sig ganska mycket åt i detaljer. Huvudhistorien är emmelertid ganska likartad. Boken är, trots likheterna, betydligt långsammare än filmen.

Man förundras ånyo över den svenska polisens fumlighet.

Fejk-Kina, del 2

De maffiga 28 raket-fotstegen som visades under invigningen var datoranimerade. Det är tydligen så viktigt att allt är perfekt att kineserna inte drar sig för att fuska.

Man undrar om det även gäller alla tävlande... Kina har tagit många guld hittils...

Jag skulle hellre se ett OS med lite skavanker här och där och veta att det inte fuskades alls. Detta är givetvis en utopi, åtminstone till dess Kallocain används som obligatorisk doping/fuskkontroll.

OS i Kina

Jag måste skriva av mig lite.

"Vi tänkte på vad som var bäst för nationen." Kina har dryga miljarden innevånare och ändå väljer de att visa ett polerat yttre istället för sanningen. Det gav mig dålig smak och jag är troligen inte ensam om det, därför är jag manad att påstå att det inte var det bästa för nationen. Fel, Kina!

De hade hittat en liten flicka som hade så förtrollande röst att hon bara måste sjunga på invidningen. Men dessvärre var hon ful och de hann inte med en total chinababe make-over innan invigningen så de lät henne sjunga i kulisserna och en blivande fotomodell fick stå och mima istället. Rätt beige attityd. Jag som tyckte Kina skötte sina kort bra så här långt. Nåja, USA, Ryssland eller ens Sverige hade säkert inte gjort det mycket bätttre.

måndag 4 augusti 2008

34. Skumtimmen

Johan Theorin är journalist och författare. Det här hans debutroman och den är riktigt bra skriven. Man får följa Julia som är rejält nerdekad sedan tjugo år tillbaka då hennes son Jens spårlöst försvann i dimman på Öland. Plötsligt ringer hennes far och säger att han fått en av Jens sandaler i ett brev med posten och de båda börjar nysta i vad det egentligen var som hände.

De löser frågan om försvinnandet och upplösningen är minst sagt klurigt hoptänkt.

33. Nattvandraren

Min signerade bok av Björn Hellberg. Vi sprang ju på honom i "Staden" i somras och då köpte jag hans senaste verk.

Boken är klurigt skriven och det bullas upp för ett antal misstänkta gärningsmän. Som vanligt klurar Björn till det en hel del på slutet och det blir lite aha-jaha-känsla över allt.

Nattvandraren är ett gammalt tidningsbud som på pensionens höst enträget fortsätter att trampa sina väl invanda fotspår. Han vandrar på nätterna och noterar vad som händer och plockar lite skräp och fluktar lite i fönster. Sedan berättar jag inte mer. Läs själv.

Jag kommer troligen att läsa ännu mer av Hellberg i framtiden. Jag tilltalas av stilen.

32. Kallocain

En dyster framtidsroman om 2000-talet, skriven på 1940-talet av Karin Boye. Ganska lik George Orwells 1984. Lika tråkig att läsa. Jag gillar inte allt det uppgivet tråkiga i att tvingas följa alla regler. Men det är väl lite av meningen med boken.

Vi får följa kemisten Leo Kall från Kemistaden nr 4, som har uppfunnit ett nytt sanningsserum. Hur detta medel revolutionerar rättsväsendet iochmed att alla glatt erkänner alla brott, stora som små, samt vilka moraliska påföljder detta ger medborgarna.

Det är rätt mycket tankar. Och ruskigt mycket politiskt snack. Jag tröttnade rätt fort. Tur att boken är kort.

Ett nördpussel klart


Bara silverbitar, många.

fredag 1 augusti 2008

I Stockholm på konsert


John Williams filmmusik. Hur bra som helst. Jag tog tåget upp till Stockholm för en dags flanerande i värsta pride-yra. Varmt och skönt. Framåt kvällen spankulerade jag mig till Filadelfiakyrkan vid S:t Eriksplan där Kungliga Filharmonikerna spelade John Williams filmmusik under ledning av Arnie Roth (som jag träffat på förut).

Orvar Sävström var konfrencier och drog en hel bunt roliga skämt om Williams och om filmer i allmänhet. Visste ni att "Williams har vunnit hela 5 Oscarsstatyetter för sin filmmusik", "han har blivit nominerad inte mindre än 45 gånger", "med tanke på de 40 gånger han inte vunnit borde han vara filmhistoriens största looser". (väldigt ungefärliga citat)

Vidare kallade han Jurassic Park för "digitaleffekternas Borta med vinden".

Inför Princess Leia's theme berättade Orvar att Leia var sjuttiotalsnördarnas största kärlek trots att hon "var klädd i lucianattlinne och hade kanelbullar på huvudet". Leia var först Lukes stora kärlek men sedan visade det sig att de var syskon men det gjorde inte så mycket för då fick hon skurkhjälten Han Solo istället. "Luke fick nöja sig med två robotar och tre spöken."

Konserten var helt underbar. Jag satt med gåshud hela kvällen och njöt. Allra bäst var violinsolot i slutet på Princess Leia's theme, även om sluttonen svajade lite. Magiskt bra. Jag har haft blandade williamsmedleyn i huvudet ända sedan dess och längtar inte bort dem än.

Nu vill jag gå på en Danny Elfman-konsert också. Snälla fixa!