måndag 4 augusti 2008

32. Kallocain

En dyster framtidsroman om 2000-talet, skriven på 1940-talet av Karin Boye. Ganska lik George Orwells 1984. Lika tråkig att läsa. Jag gillar inte allt det uppgivet tråkiga i att tvingas följa alla regler. Men det är väl lite av meningen med boken.

Vi får följa kemisten Leo Kall från Kemistaden nr 4, som har uppfunnit ett nytt sanningsserum. Hur detta medel revolutionerar rättsväsendet iochmed att alla glatt erkänner alla brott, stora som små, samt vilka moraliska påföljder detta ger medborgarna.

Det är rätt mycket tankar. Och ruskigt mycket politiskt snack. Jag tröttnade rätt fort. Tur att boken är kort.

Inga kommentarer: