onsdag 21 april 2010

Spaning

Jag har noterat ett mönster i dagens moderna ekonomi.

Det är så bråttom att få ut produkterna att företagen inte hinner fixa alla buggar så de slänger ut produkten halvfärdig och kommer med en uppgradering senare. Ofta finns det en första uppgradering att tanka hem redan innan man öppnat paketet. Ibland kommer det ytterligare en uppgradering senare. Mer och mer ofta har jag märkt att företagen struntar i nästa uppgradering och istället lanserar en nyare, inte heller färdig, produkt.

Jag har mobiltelefon genom mitt arbete. Det är ett sätt för företaget att se till att de kan nå mig när det behövs. Ganska nyligen fick jag en ny telefon. Den var utrustad med operativsystemet Android 1.5 vilket redan då var gammalt. Det fanns en inofficiell version av 1.6 att ladda hem och det gick rykten om att version 2.0 var på gång. Efter ett tag släppte Google version 2.1 av Android. Då beslutade HTC att gå direkt till 2.1 med min modell av telefon. Under tiden hade HTC hunnit släppa några nya modeller. Version 2.1 skulle komma runt jul. Ju närmre jul vi kom desto mer var slutet av januari den tidpunkt då 2.1 skulle komma. I januari hette det februari och i februari var det frågan om mars. Sedan fick vi ett exakt datum; Den 2 april skulle den komma. Den 3 april hade inget hänt och då visade det sig att det var den interna leveransen som skulle vara då. Den skulle skeppas till kunderna två veckor senare. Den 17 april hade det fortfarande inte hänt något och nu har jag slutat tro på dem. Det var antagligen hit de ville komma från början. Jag vill inte längre ha version 2.1. Jag vill inte längre ha en Hero heller, för den delen. Nu finns Desire som är mycket snabbare, läckrare och utrustad med 2.1 från början. Men den kommer inte att uppdateras den heller.

Visst är jag bortskämd. Visst är det ett rejält ilands-problem. Men det här är ett mönster jag upplevt på fler ställen. Min förra mobil var en SonyEricsson som varje månad snällt frågade mig om den skulle söka efter uppdateringar. Den hittade aldrig några. Till slut stängde jag av funktionen. För även om det bara tog 10 sekunder en gång i månaden blev det tjatigt.


Vi köpte en ny bil för några år sedan. Det var lite knack med en del av elektroniken, men det skulle fixa sig i nästa programuppdatering. Det fnular fortfarande, tre år senare. Inte tusan har de fixat det. Så länge bilen rullar har de inget intresse av att hålla mig med finesser.

Dagens affärsmodeller lurar oss allt djupare in i slit-och-släng-beteendet. Vi finner oss i att saker och ting inte fungerar för de kommer att bli uppdaterade. Men vi vet att de inte blir uppdaterade. Men det gör inget, för vi köper ändå snart en ny.

På något sätt längtar jag tillbaka till den tid när man kunde köpa saker med kvalitet. De kostade mer och de höll bättre. Då var det ordning.

Det var bättre förr.

lördag 27 februari 2010

Det tror tusan det...

I dagens DN finns en notis om att reklamradion tappar de unga till Spotify. Personligen är jag förvånad över att reklamradion har levt kvar så här länge. Jag klarar av att lyssna ungefär tio minuter på reklamfinansierad radio innan jag får krupp eller rabies*. Mellansnacket är för det mesta längre än låtarna. Innehållet i deras prat handlar, enligt min uppfattning, mer om vad de ska göra ikväll än vad som har hänt i världen. Reklamen är töntig, fånig, upprepande, tråkig och i många fall diskriminerande på ett sätt eller annat. Att företagen över huvud taget vill befatta sig med detta övergår mitt förstånd. Radion måste ha grymt bra försäljare, eller så finns det en gren av humor eller självdistans som hela folket fattar, utom jag.

Så, varför vill jag lyssna på reklamradion då? Jo, de spelar trevlig musik. Ibland vill jag lyssna på trevlig musik och då är det sport i Sveriges kanaler, utom P1 som spelar en Norén-pjäs och P2 som bölar Bartok. Enda enkla alternativet är popkanalerna. Jag står ut en stund.

Men så kommer Spotify. Man kan prenumerera på färdiga kanaler med musik i just den stil som passar mig. Nja, det finns förstås ingen a cappella-kanal, eller en som bara spelar Blümchen och Within Temptation. Men ändå. Finns det ingen kanal så kan jag söka fram det mesta för hand och skapa mig en rejäl spellista. Det tar inte många minuter att snickra ihop en spellista som räcker resten av dygnet. Alla artister finns förstås inte, men å andra sidan har jag ytterst få möjligheter att välja artist alls hos Mix Megafon.

En annan fantastiskt trevlig funktion hos Spotify är att jag kan dela med mig av mina spellistor. Sitter jag en kväll och har tråkigt så kan jag flänga iväg en fråga på Facebook eller Twitter om någon kan förse mig med en trevlig lista med peppmusik. Det brukar inte ta många minuter innan jag får svar. Det bästa är att programmet sparar spellistan åt mig så nästa gång finns den redan på plats. Oavsett var jag öppnar Spotify. Det är nästan som om någon har tänkt.

Nackdelen med Spotify då? Ja, jag måste ju ha nätuppkoppling. Men å andra sidan måste jag ha en radio för att lyssna på Roxter. Spotify kommer i två smaker, reklamfinansierad och betald. Antingen pyntar jag en summa** eller så får jag lyssna på reklam... igen. Fördelen med spotifyreklamen är att den mest handlar om att köpa premiumkonto hos Spotify. Nackdelen är att inte heller den är speciellt ombytlig. När man har hört samma reklam fyra gånger så är man rätt less på den. Men aldrig så less att man slår på reklamradion. Hittills inte så less att jag betalar motsvarande en ny CD i månaden som jag därefter slänger i sjön. Kalla mig snål om du vill. För mig är det en principfråga. Får jag lyssna på flyktig musik gratis i radion, ska jag lyssna på flyktig musik gratis i datorn. Om jag betalar, vill jag kunna spara (och återanvända) det jag har köpt. Och jag betalar gärna.




*) Krupp eller rabies får i det här fallet föreställa ett odefinierat orostillstånd i hela kroppen.
**) Som är fånigt hög med tanke på att jag inte sedan äger rätten att flytta musiken till vilket medium jag så önskar.

lördag 23 januari 2010

Dubbelmoral

Vänder kappan efter vinden,
visar fram den andra kinden.
För de sluga är de smidigt
att ormens skinn är ömsesidigt.