lördag 27 februari 2010

Det tror tusan det...

I dagens DN finns en notis om att reklamradion tappar de unga till Spotify. Personligen är jag förvånad över att reklamradion har levt kvar så här länge. Jag klarar av att lyssna ungefär tio minuter på reklamfinansierad radio innan jag får krupp eller rabies*. Mellansnacket är för det mesta längre än låtarna. Innehållet i deras prat handlar, enligt min uppfattning, mer om vad de ska göra ikväll än vad som har hänt i världen. Reklamen är töntig, fånig, upprepande, tråkig och i många fall diskriminerande på ett sätt eller annat. Att företagen över huvud taget vill befatta sig med detta övergår mitt förstånd. Radion måste ha grymt bra försäljare, eller så finns det en gren av humor eller självdistans som hela folket fattar, utom jag.

Så, varför vill jag lyssna på reklamradion då? Jo, de spelar trevlig musik. Ibland vill jag lyssna på trevlig musik och då är det sport i Sveriges kanaler, utom P1 som spelar en Norén-pjäs och P2 som bölar Bartok. Enda enkla alternativet är popkanalerna. Jag står ut en stund.

Men så kommer Spotify. Man kan prenumerera på färdiga kanaler med musik i just den stil som passar mig. Nja, det finns förstås ingen a cappella-kanal, eller en som bara spelar Blümchen och Within Temptation. Men ändå. Finns det ingen kanal så kan jag söka fram det mesta för hand och skapa mig en rejäl spellista. Det tar inte många minuter att snickra ihop en spellista som räcker resten av dygnet. Alla artister finns förstås inte, men å andra sidan har jag ytterst få möjligheter att välja artist alls hos Mix Megafon.

En annan fantastiskt trevlig funktion hos Spotify är att jag kan dela med mig av mina spellistor. Sitter jag en kväll och har tråkigt så kan jag flänga iväg en fråga på Facebook eller Twitter om någon kan förse mig med en trevlig lista med peppmusik. Det brukar inte ta många minuter innan jag får svar. Det bästa är att programmet sparar spellistan åt mig så nästa gång finns den redan på plats. Oavsett var jag öppnar Spotify. Det är nästan som om någon har tänkt.

Nackdelen med Spotify då? Ja, jag måste ju ha nätuppkoppling. Men å andra sidan måste jag ha en radio för att lyssna på Roxter. Spotify kommer i två smaker, reklamfinansierad och betald. Antingen pyntar jag en summa** eller så får jag lyssna på reklam... igen. Fördelen med spotifyreklamen är att den mest handlar om att köpa premiumkonto hos Spotify. Nackdelen är att inte heller den är speciellt ombytlig. När man har hört samma reklam fyra gånger så är man rätt less på den. Men aldrig så less att man slår på reklamradion. Hittills inte så less att jag betalar motsvarande en ny CD i månaden som jag därefter slänger i sjön. Kalla mig snål om du vill. För mig är det en principfråga. Får jag lyssna på flyktig musik gratis i radion, ska jag lyssna på flyktig musik gratis i datorn. Om jag betalar, vill jag kunna spara (och återanvända) det jag har köpt. Och jag betalar gärna.




*) Krupp eller rabies får i det här fallet föreställa ett odefinierat orostillstånd i hela kroppen.
**) Som är fånigt hög med tanke på att jag inte sedan äger rätten att flytta musiken till vilket medium jag så önskar.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du kan även använda Spotify i offline-mode, alltså utan uppkoppling om du är Premium-användare... FYI!

Jörgen sa...

Missa in att SR har ett gäng extrakanaler via webben som har lite olika smaker och minimalt med tjafs (om något alls): Länk
Kanske P3 Star kan passa min herre vid din poppigare sinnesstämning?
Hurra för Public Service; det enda (kanske) vår demokrati verkar ha lyckas riktigt bra med.

Linus sa...

Radion som är gratis är ju antingen reklamfinansierad eller licensfinansierad... De som har TV betalar alltså radion. Vad skulle då Spotifyanalogin vara? Att det man betalar för att titta på nedladdade filmer och TV-program täcker Spotifylyssningen? ... är nog en bit kvar innan det händer