onsdag 21 april 2010

Spaning

Jag har noterat ett mönster i dagens moderna ekonomi.

Det är så bråttom att få ut produkterna att företagen inte hinner fixa alla buggar så de slänger ut produkten halvfärdig och kommer med en uppgradering senare. Ofta finns det en första uppgradering att tanka hem redan innan man öppnat paketet. Ibland kommer det ytterligare en uppgradering senare. Mer och mer ofta har jag märkt att företagen struntar i nästa uppgradering och istället lanserar en nyare, inte heller färdig, produkt.

Jag har mobiltelefon genom mitt arbete. Det är ett sätt för företaget att se till att de kan nå mig när det behövs. Ganska nyligen fick jag en ny telefon. Den var utrustad med operativsystemet Android 1.5 vilket redan då var gammalt. Det fanns en inofficiell version av 1.6 att ladda hem och det gick rykten om att version 2.0 var på gång. Efter ett tag släppte Google version 2.1 av Android. Då beslutade HTC att gå direkt till 2.1 med min modell av telefon. Under tiden hade HTC hunnit släppa några nya modeller. Version 2.1 skulle komma runt jul. Ju närmre jul vi kom desto mer var slutet av januari den tidpunkt då 2.1 skulle komma. I januari hette det februari och i februari var det frågan om mars. Sedan fick vi ett exakt datum; Den 2 april skulle den komma. Den 3 april hade inget hänt och då visade det sig att det var den interna leveransen som skulle vara då. Den skulle skeppas till kunderna två veckor senare. Den 17 april hade det fortfarande inte hänt något och nu har jag slutat tro på dem. Det var antagligen hit de ville komma från början. Jag vill inte längre ha version 2.1. Jag vill inte längre ha en Hero heller, för den delen. Nu finns Desire som är mycket snabbare, läckrare och utrustad med 2.1 från början. Men den kommer inte att uppdateras den heller.

Visst är jag bortskämd. Visst är det ett rejält ilands-problem. Men det här är ett mönster jag upplevt på fler ställen. Min förra mobil var en SonyEricsson som varje månad snällt frågade mig om den skulle söka efter uppdateringar. Den hittade aldrig några. Till slut stängde jag av funktionen. För även om det bara tog 10 sekunder en gång i månaden blev det tjatigt.


Vi köpte en ny bil för några år sedan. Det var lite knack med en del av elektroniken, men det skulle fixa sig i nästa programuppdatering. Det fnular fortfarande, tre år senare. Inte tusan har de fixat det. Så länge bilen rullar har de inget intresse av att hålla mig med finesser.

Dagens affärsmodeller lurar oss allt djupare in i slit-och-släng-beteendet. Vi finner oss i att saker och ting inte fungerar för de kommer att bli uppdaterade. Men vi vet att de inte blir uppdaterade. Men det gör inget, för vi köper ändå snart en ny.

På något sätt längtar jag tillbaka till den tid när man kunde köpa saker med kvalitet. De kostade mer och de höll bättre. Då var det ordning.

Det var bättre förr.

3 kommentarer:

Linus sa...

Bra analys

Jörgen sa...

Jag håller nästan med; handdatorer var sämre förr eller fanns inte. Teknik var generellt sämre förr eller mindre komplexa och tråkiga.

Men saker höll oftast bättre förr.

Hurra för I-landsproblem; de ger perspektiv på hur bra vi har det.

Bra inlägg. Cred!

Anonym sa...

Hej, jag tror inte det var bättre förr. Antonymen roligt-tråkigt (där tråkigt är jobbigt/krävande) kan appliceras här. Aldrig har eller kommer något roligt att vara roligt om det inte även är tråkigt på något plan.
Kanske så här:
Förr var kvaliteten bättre men utbudet sämre.
Idag är kvaliteten sämre men utbudet bättre.
(Dock tror jag att vi i längden mår bättre med färre valmöjligheter. Vilket gör exemplet ganska dåligt. Men jag tror ändå på min poäng.)

Jag heter Anton Yman och min flickvän heter My. Tycker du det är kul? Jag tycker det lite grann.